Guldkorn i släktforskningen

Kanske är det nästan hädiskt att kalla den här sidan för Guldkorn. Egentligen handlar det mest om tragiska händelser, om olyckor och ond bråd död, om svält, fattigdom och umbäranden. Men så är det ju med släktforskning, sällan eller aldrig skymtar några glada och lyckliga händelser fram i det arkivmaterial, där vi hämtar information. Och så är det ju ännu idag. När vi läser dagstidningen eller sätter på radio och TV för att ta del av de senaste nyheterna, så är det olyckorna, morden, inbrotten och katastroferna som det handlar om. Men för mig är ändå somligt i forskningen just guldkorn. De händelser jag berättar om är intressanta och ger mig en tydligare bild av det liv forna tiders människor levde.

Oäktingen med blått blod i ådrorna

I Granhults församlings dopbok för år 1770 finns denna notis:

Den 27 April föddes och d. 28de Christnades oächta barnet Jon i Witthult Wästreg. Modren Karin Jonsdr angaf Fadren wara I.T. Wälborne Herr Nathanael Cederschjöld på Libboholm. Dopfaddrar voro Nils Ericsson i Witthult Wästreg, Per Nilsson ibm Ödeg, Hust. Lisbeth Jonsdr och H. Kjerstin Pålsdr samt pigan Maria.  

I Vitthults Västergård i Granhult, annexförsamling till Nottebäck, bodde på 1700-talet bonden Jon Svensson. Han avled 1743 och gården ärvdes av hans tre barn Karin, Lisbeth och Håkan.

År 1766 ingicks en överenskommelse mellan syskonen. Denna innebar att Karin, som var ogift, skulle få undantag och vissa specificerade förmåner i gården mot att de båda gifta syskonen fick överta den. Detta var ett vanligt arrangemang vid denna tid och innebar att en ogift kvinna erhöll försörjning till döddagar. 

Fyra år senare föddes Karins son Jonas, eller Jon som han i dagligt tal kallades. Modern var 35 år gammal och den utpekade barnafadern 24 år. 

Jag har ibland undrat: Hur träffades Jons föräldrar? Enligt kyrkoarkivalierna var Karin under hela sin livstid bosatt i Vitthult. Kanske tvingades hon ibland att ta tillfälliga arbeten, eftersom brodern och svågern inte skötte sina åtaganden vad gällde hennes försörjning. Det är möjligt att hon också sökte sig till grannsocknen Sjösås, för att en tid arbeta som piga på Lidboholm. Den stora gården  ägdes av den unge adelsmannens far, livdrabanten Johan Fredrik Cederskiöld. Nathanaels mor, Christina Ridderståhle var död och fadern omgift. Nathanael hade en äldre syster och en yngre bror. Själv gick han i sin fars fotspår och var vid tiden för sonens födelse livdrabant vid Kronobergs regemente, varifrån fadern tre år tidigare fått avsked.

Trots åldersskillnaden lyckades Karin fånga den unge mannens intresse och vem vet - kanske var det fråga om en uppriktig förälskelse! Att följden skulle bli ett barn, var väl ingenting de båda önskade. Att välbeställda herremän utnyttjade unga, fattiga pigor var nog inte ovanligt. Att fäderna till ett oönskat barn fick sitt namn noterat i dopboken var däremot mycket ovanligt, i synnerhet om de var av ”bättre folk”.

Vid tiden för Jonas Jonssons födelse var Anders Almark komminister i Granhults församling. I Växjö stifts herdaminne står att läsa om Almark att  "han hade ett häftigt lynne, talade fort med värme i varje ord, var mycket nitisk i ämbetet, talade okonstlat och dolde aldrig de synder som voro i svang bland folket"

Kanske förklarar detta varför han skrev som han gjorde, något som sentida släktforskare har anledning att vara tacksamma över. 

Karin tog ut stämning på sina anhöriga för att tillvarata sina rättigheter. Dessa blev ännu sämre åtgärdade, då brodern och svågern senare sålde sina delar i Vitthults Västergård och till köparen överförde sina skyldigheter mot Karin Jonsdotter. Saken behandlades under två rättegångar år 1779. 

Som sextonåring blev Jonas dräng hos bonden Per Svensson i Åhult, Lenhovda. Gården överläts senare till Per Svenssons måg soldaten Johan Hindriksson och dottern Elin Persdotter. Redan i april 1789 avled Johan Hindriksson och tre barn, åtta, sex och fyra år gamla, blev faderlösa. Två år senare gifte sig den 21-årige Jonas Jonsson med änkan Elin Persdotter. Elin var 31 år och åldersskillnaden mellan Jonas och hans äldste styvson var bara 10 år. I detta äktenskap föddes sex barn, men den äldsta dottern dog efter sex månader och en son blev bara fjorton år gammal.

Man kan notera, att då makarnas barn döptes, var det endast hustruns släktingar som anlitades som dopvittnen. Annars var det vanligt att båda makarnas släkt fanns företrädda vid dopakten. Detta kan förklaras med, att Jonas Jonssons kontakt med moderns syskon inte var den bästa. 

Uppvidinge häradsrätts protokoll visar att Karin Jonsdotter fortfarande, nästan 20 år efter den första stämningen, var missnöjd med hur syskonens utlovade åtaganden efterföljts och år 1796 vände hon sig åter till häradsrätten för att få hjälp. Det noteras i protokollet att Karin "är 64 år gammal och har på 30 år icke haft någon förmyndare". Enligt dåtida rättsuppfattning var en ogift kvinna att anses som omyndig oavsett ålder. Hon skulle vid domstol företrädas av en man, vanligen någon nära släkting. 

Målet återupptogs vid vintertinget i februari 1797. Då hade Karin Jonsdotter i Vitthults Västregård skaffat sig rättegångsbiträde. Hon "är biträdd av dess son Jonas Jonsson i Åhult". Och i fortsättningen heter det "käranden tillika med sonen Jonas Jonsson i Åhult"

År 1808 blev Jonas Jonsson änkeman. Själv var han 38 år och de fem barnen mellan femton och knappt fyra år gamla. Visst behövde Jonas en kvinna i huset. Kanske kom hon först till gården som piga, den 23-åriga Gertrud Nilsdotter från Enghult. Året därpå gifte sig Jonas och Gertrud. Efter ännu ett år föddes deras dotter Kristina, som blev min farfars mor. Makarna begåvades med ytterligare sju barn. Den 27 januari 1828, när den yngste sonen var två år, dog fadern av lunginflammation. Jonas Jonsson var 58 år. Han efterlämnade tolv barn, fyra från första äktenskapet med Elin Persdotter och åtta med Gertrud Nilsdotter.

Så tillbaka till hans utpekade far, Nathanael Haqvinus Cederschiöld. Han var född 1745,  tog avsked med kaptens grad 1785 och dog på Lidboholm, som han var hälftenägare till, den 8 december 1809. Cederschiöld förblev ogift. 

En fråga, som jag inte kan låta bli att ställa, är: Hade Jonas Jonsson någon kontakt med sin far? Det lär vi aldrig få veta, men en omständighet kan noteras. Jonas Jonsson kom som en säkerligen helt medellös pojke till Åhult. I bouppteckningen efter hustruns första man fanns endast skulder. Tiderna var dåliga för bönderna i början av 1800-talet. Av efterlämnade bouppteckningar och bokföringen vid Kosta glasbruk framgår att byns övriga fem bönder köpte förnödenheter på kredit och erhöll lån mot inteckningar i sina gårdar. Bruksledningen var frikostig då det gällde lån och krediter. På detta sätt kunde man tvinga fram större vedleveranser. Bristande vedtillgång var brukets ständiga problem. 

Jonas Jonssons bouppteckning visar ett helt avvikande utseende. Den är daterad den 4 februari 1828 och visar att han efter dåtida förhållanden var smått förmögen. Hela gården, 5/32 mantal Åhult, hade han i omgångar friköpt från den första hustruns syskon och hennes barn från äktenskapet med Johan Hindriksson. Gården upptas helt gravationsfri till 750 daler riksgäld. Jonas Jonsson hade dessutom pengar utlånade i 22 poster runt om i bygden och sammanlagda behållningen i boet blev 2 178 daler. Alla övriga bönder i byn efterlämnade intecknade gårdar och skulder. Hur förklaras detta? Fick Jonas Jonsson pengar av sin far?  

Vad vet man mer om Jonas Jonsson? Jo, han synes ha varit intresserad av jakt. Han var en av de få i socknen som deklarerade för jakthund på 1820-talet. Han utsågs till skallfogde, dvs det var han som svarade för vargskallen i den södra delen av socknen. Han anlitades som förmyndare och tycks ha haft gott anseende. Han var skrivkunnig. Det finns ett byastämmoprotokoll, som han sannolikt egenhändigt har skrivit.

Vid arvskiftet efter Jonas Jonsson erhöll änkan 5/64, hennes fyra styvbarn 5/192 och hennes åtta barn 5/96 av Åhult. Gertrud Nilsdotter köpte sedermera ut de fyra styvbarnens och blev således ägare av 5/48-delar av Åhult. 

Tre och ett halvt år efter Jonas Jonssons död, den 23 augusti 1831, dog Gertrud Nilsdotter 46 år gammal. Därvid blev de åtta barnen i det sista äktenskapet ägare till hela gården. Deras förmyndare sålde senare gården i Åhult till bergsrådet Aschan på Lessebo.

(Det mesta av innehållet i denna berättelse är hämtat ur en annan persons forskning. Hans namn är Bengt Andersson. Han är bosatt i Söderåkra och är också ättling till Jonas Jonsson.)

Recept mot lungsot - död och begravning

Min farmors farbror Erland Abrahamsson var bonde på 3/4 mantal kronoskatte Uddaryd nr 2 i Fagerhults socken, Kalmar län. Han sålde 1878 gården till sina söner Adolf August och Klaes Edvard Erlandsson och deras hustrur. Adolf August dog i Uddaryd 1896 medan brodern med familj emigrerade till USA 1884, Klaes Edvard dog där redan 1894.

Erland Abrahamsson vårdades på Oskarshamns lasarett under en månad i början av 1899. Enligt en odaterad lapp har han ”ordinerats av Wahlberg (klok gubbe) 1 matsked saltsyra, 2 supar brännvin, 1 liter linfrövälling - en dosis på kvällen, en på morgonen”. Trots medicineringen dog Erland i Uddaryd den 15 juni 1900 av lungsot.

Hans hustru Johanna Lovisa Karlsdotter var född på gården i Uddaryd och bodde där hela sitt liv, men sin sista tid tillbringade hon hos en son i Massamåla.
I ett brev från juni 1905 skrivet av hennes sondotter till dennas farbror Emil Erlandsson i USA står att läsa om hennes död bl.a. följande: ”Hon har varit sängliggande hela vintern sedan i höstas men hon har ej haft någon särskild sjukdom utom sin huvudyra. De sista sex veckorna har hon varit mycket klen. Hon dog den 28:de maj kl halv 10 fm. Vi lejde Lindau till att köra henne till Fagerhult och tog med oss mat och kaffe härifrån Massamåla till Uddaryd. Hon hade styrt om att det skulle bjudas på kaffe där på hennes gård till kl 2 och att hennes ”gårboar” skulle bära henne till den sista viloplatsen för hon ville den vägen till kyrkan som hon så många gånger vandrat förut. Begravningen ägde rum kl 6 em den 3:dje juni, hon jordfästes i kyrkan. Nu vilar de bredvid varandra till uppståndelsens morgon. En stav beställdes likadan som till Farfar.”

Ett porträtt av Erland Abrahamsson och Johanna Lovisa Karlsdotter visar paret sittande, hon håller honom i ”armkrok” med en mycket bestämd min medan han har ett mera roat drag över ansiktet. Hos släkten i USA har fotografiet blivit avritat som kolteckning i stort format. På baksidan av en mindre fotokopia finns en instruktion till konstnären: ”please try to make Mamma look a little more pleasant” (försök göra så att mamma ser lite gladare ut).

"Greta-Nisse" och "Gröta-Nisse"

I Lenhovda socken fanns på 1800-talet en man som allmänt kallades ”Greta-Nisse”. Detta efter hans mor, som hette Margreta. Nisse var en flitigt anlitad natur- och djurläkare. Dessutom fick han ofta uppgiften att ”läsa ut lik” (att leda den bön- och psalmsång som förekom när en död bars ur sitt hem för att föras till kyrkan och jordfästningen). Greta-Nisse hade också fått gåvan att skriva rimmad vers.

Vid samma tid fanns i bygden en man som någon tid studerat medicin och tjänstgjorde som läkare, men som trots sina kunskaper betraktades som ”kvack-salvare”. Vid de flesta åkommor ordinerade han grötomslag. Också denne man hette Nils och fick därför namnet ”Gröta-Nisse”.

En gång när de båda träffades ville den senare sätta kollegan på prov och undrade om han kunde få sig tillägnat en vers. Det dröjde inte många minuter förrän Greta-Nisse hade eposet klart:

”Doktare är du och doktare är jag
Gröta-Nisse kallar de dig
och Greta-Nisse kallar de mig.
Du går före och tar lönen,
jag kommer efter och gör bönen.”

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

19.05 | 16:52

Hej! När du känner dig klar med städningen får du gärna komma hit och hugga i. Sådan mor sådan dotter, haha.

...
19.05 | 13:45

Det låter lagom ansträngande 😁.

...
02.02 | 20:51

Vilket underbart epos. Så tacksam💕.

...
18.01 | 15:29

Intresant att läsa från en som idag bor i Fagraskruv

...
Du gillar den här sidan