1900-1913

Ett nytt sekel

Ett nytt år och ett nytt sekel har inletts och vintern har gett vika för våren.
Det är tre ämnen, framför alla andra, som upptar gamlingens tankar och som han ger uttryck för i alla sina brev. 

Först hans längtan efter Eva som han ibland kallar Lotta.
........Jag ser att du ämnar gå till Herråkra det hade nog varet roligt om jag hade kunnat gå dit.
........Lotta lella jag ser i ditt bref att du velle titta till mig om du inte hadde så långt velket jag inte kan läsa utan tåra.
........Eva lella var snel och låt mig veta om du kommer någon gång.        
........J
ag har ventat Eva varje lörda men jag har ventat förgefves du lofvade att du skulle gå hit en gång när du tittade in i somras Eva lella du gör synd om du inte går till mig en gång Gud vet hur lenge jag går här nog tror jag att du följer mig till graven men då kan jag inte tala med dig.
.........jag vet väl att det inte är så gott att gå ifrå di små men hade det varet i mine onge dagar så hade jag snart skola gått till Sneckaretorpet.

Och så hans längtan efter den nu två år gamla Vera. 
........Jag ser att min lella Wera har varet sjuk helsa henne möcket i från mig bed henne att hon är snell och springer hit ett slag och titta till mig.
........Lotta lella akta di små di kan inte akta sig sjelfa.
........jag ser att ni har helsan och äfven era små barn det går ingen dag utan jag grundar på eder och edra små flekkor Lella Wera hon kommer väl inte till mig mera kan jag tro.
........Lotta lella akta dina små barn det är många faror för små barn det ser vi i tidningen det hade varet bra roligt om lella Wera hadde kommet till mig en gång till men det är väl inte tenkbart det kunde väl gå om ni velle va å mäd henne fråga henne om hon kommer i hog när hon slet i byksorna och velle att jag skulle ut i morellerna (körsbärsträden).
........helsa lella Wera från mig att hon är sneller och springer hit när bären blir mogna.
........om jag blott hade lella Wera här det hadde varet roligt du vet väl att när man är gammal så är man bansli
....... Jag legger och grunna på er varenda natt Rätt som jag tala med min frälsare så kommer tankarna på er och era små barn akta di små Plantorna venj dem inte till något högmod som är jengset nu för tiden.

Till sist: Den gamle mannens längtan efter evig vila. 
..........Gud gifve mig en salig stund så är jag nöjd när jag får legga ned denna brekliga hyddan till vila..
..........ni må tro när man blir så gammal så lengtar man inte efter att vara i verden Jag skall säga er att det är många besverligheter som inte di onge kan begripa förr än di får ärfara det samma.
.........jag måste vara nöjd som Herren gör jag är nu snart 80 år Jag venta budskap för varje dag men ännu har jag en nådedag.

Stackars Magnus som känner sig så övergiven, fastän han delar stugan med Frans och Ida! Men för den oändligt barnkäre Magnus kan de förstås inte ersätta ett lekfullt barn.

Och stackars Eva som får ta emot hans klagan! Så många tårar hon måste ha fällt och så stor vanmakt hon måste ha känt, när hon läste hans brev!

Genom breven får hon också veta vad Magnus och släktingarna sysslar med och nyheter från Attsjöbygden:
..........mitt arbete det är Ja huger lite ved och så speltar jag åt Ida när hon väver Skön och Frans di hugger famnaved åt bolaget om dagarna. 
..........här var skördefest ved fureby tisdagen den 14tonde dennes Frans och Ida var ved kyrkan det var en prest ifrån Wexiö som predikte.
..........Mina på Sjelleverket (Evas syster) hon var här i söndas men Söder och Lovisa di var i begrafning till Falkas den gamla gumman är död Gustaf han skall gefta sig mäd Lena som har tiänat hos Johan Kalsson i Noragården Lovisa har varet bönaman.

I julhelgen tar Eva och Kalle sina små flickor med sig och besöker morfar Magnus i Nyborg. Främmandet är mycket kärt men besöket alltför kort. Så snart de skilts från gamlingen, längtar han efter nästa gång de ska träffas igen.
Han hoppas att han ännu en gång ska kunna besöka dem i Snickaretorpet. När värken är alltför svår och den, liksom hostan, plågar honom och håller honom vaken under långa vinternätter, då misströstar han. Men snart är det åter en vår, och med den känner den gamle att något av krafterna kommer tillbaka.
.......Älskade venner om jag lefver och Gud vell så kommer jag vid missommar. 
.......Stafva har jag frågat om hon vell följa mäd till er men jag har inte fått någon redig besked det är bara dåligt mäd käringerna nu för tiden di är semre än en 81 års gammal gubbe hade jag bara skånkarna (benen) i orning skulle jag snart springa till Sneckaretorpet.

(Svärdottern Stafva, Johan Sköns hustru Gustava, är "nervklen" som man oftast benämnde neurotiska sjukdomar. Magnus har märkt det, men ännu talar han inte "klarspråk". utan nöjer sig med att påpeka att "det är bara dåligt mäd käringerna nu för tiden".

En månad senare, den 11 maj 1901, skriver Magnus åter om den planerade resan.
........Jag ser i ditt bref att du velle att jag skulle va hos er lite det velle jag jerna men det är inte gott att få en hestakrake det är godt om jag kan få en resa.

Eva och Karl väntar nu sitt tredje barn. Eva har inget sagt om detta till sin morfar, men han vet nog ändå. Hon har skämtat med honom och lovat att han inte ska behöva vagga småbarn, om han kommer. Minstingen Elin är ju snart två år. Han låtsas ha blivit förolämpad och samtidigt påpekar han att han vet hur det är ställt. Magnus svarar:
..........Jag har väl inte gruvat mig så farligt för vaggan Jag kunde vagga lella Wera när hon var hos oss Jag kunde bäst söva henne nu sege du att jag slepper att vagga hur vell du förklara det Jag töckte det var något så vuret i julas men kanske jag såg fel. Helsa lella Wera Gunhild Linea. 

Detta är första gången morfar använder Veras rätta namn. 

Som jag tidigare nämnt, får Eva ibland hjälp av någon av sina systrar. Det är ju nödvändigt när hennes dagsverken på säteriet ska utföras och när hon väntar barn. Fastän hon nu är i nionde månaden av sitt tredje havandeskap, känner hon sig frisk och stark. Hon och Kalle bjuder hela attsjösläkten att komma till midsommar. 

Nyborg den 14 juni 1901 

Älskade barn Som jag i dag hade den glädjen att emottaga ett mer än kärkommet bref från eder så well jag i hast besvara det och tacka så möcket var uti jag ser att ni har helsan det gläder mig att höra Jag får äfven låta eder veta att vi är begåvade mäd samma goda förmån in till dag och dato vilket vi inte få glömma att tacka Gud för Jag önskar nu att mina enkla rader måtte treffa eder vid helsan som är det förnemsta så länge vi vandra på denna syndiga jorden........ 

Midsommarhelgen närmar sig och Magnus gläder sig över resan till Snickaretorpet. 

.......i morgon 8da kommer Frans och jag till eder om vi lever och har helsan Stava hon är inte bra så hon kan inte följa mäd hon låter helsa och tacka för bjudningen Ida kommer inte ifrå nu hon har koen och grisen och bien jag tror väl inte di svärmer mäns vi är borte men en kan då inte va säker så man kan lämna alldeles öde........ 

Till sist den återkommande särskilda hälsningen till småflickorna Vera och Elin nu tre och två år gamla:
Jag ser att Wera vell bli min piga det var roligt för jag behöfvar så väl en piga men det värsta är att jag tror att hon får så dåli lön så hon inte tjena ut året det skulle va förargeligt men hon skall då få äta morellebär så möcke hon orka hon får väl beräkna då lite sedan får vi vidare talas vid när hon kommer hit........Helsa lella Wera så möcke Jag tenker att vi blir väl öfverens om afärerna ni får inte glömma att helsa lella Elin hon är för liten att komma ut och tjena ännu
en kär helsning till eder alla teknat i hast för Ida skall gå till Ekedal hon skall ta brevet mäd sig klokan är sex kärleksfult M Skön 

Det blir så som Magnus hoppats. Han får den lilla pigan med sig hem till Nyborg. De dryga tre milen färdas man som tidigare med lånad häst och vagn.
..........hemresan den geck lökligt och bra Wera hon var vaken hon så många granna kreatur i skogarna det var roligt Vi pustade inte fören vi kom till marbecken hon somnade lite när vi kom till mesunnet (Missunnet) men när vi kom till marbecken då var hon vaken hon var ute och gaf oss smörgåsa.......... 

Förutom smörgåsarna hade Eva skickat med Vera en liten ost.

..........jag har ännu inte fått smaka hennas ost endå jag har bett så väl men Johan Skön han var better tjender (bättre känd) han feck smaka osten här om qvellen men inte jag........när vi kom hem så var frankas flecka på Nyborg hon är där ennu di har så roligt om dagarna di är så sams om att roa sig så det kan ni inte tro di är så krya som ostamaska båda två så ni behöfva inte grunna på henne något hon har jelpt mig att skriva det syns väl lite......... 

Frank är gift med Idas syster. De bor i Herråkra. Lite nu och då vistas ”frankas flecka” hos sin barnlösa moster i Nyborg, och det har den barnkäre Magnus inte något emot. En stor bläckfläck i ett av brevets hörn visar vilken hjälp gammelmorfar har fått med brevskrivningen av Vera.

Om gudstro, barnafödande och död

Lenhovda församlings kyrkoherde heter Frans Nikolaus Hagström. Han är mycket omtyckt av sina församlingsbor, däribland snickartorpsfolket. Det var han som vigde dem samman för fyra år sedan. Hans hustru klädde Eva till brud, vilket ofta är prästfruns uppgift vid denna tid. Hagström har också döpt deras barn. När Eva har möjlighet går hon till Lenhovda kyrka på söndagarna för att lyssna till hans predikningar och ibland får hon Kalle med sig. 

Kalle har svårare att fördra Evas morbror Frans. Han är en riktig ”domedagsprofet” och fördömer alla världsliga nöjen. Kalle retar sig på honom och anser att han är skenhelig. När de träffas kommer de lätt i häftiga dispyter.

Frans åsikt är att Hagström är för mild och att han inte med tillräcklig kraft varnar sina åhörare för domedag och helvete. Efter det senaste besöket i Snickaretorpet bestämmer sig Frans för att gå till Herråkra kyrka söndagen efter midsommar. Då ska Hagström predika där och Frans vill få bevis för sina misstankar. 

Magnus rapporterar och är nog böjd att hålla med sin son. 

..........Frans han var ved Herråkra i söndas han tökte det var mörkt och kalt ner åt Säfsjöström det ser möcket hednist ut hur skall det gå på den yttersta dagen men di tro väl inte på någon sådan. 

Den insikten hade Frans troligen kommit fram till under sitt besök i Snickaretorpet. Därifrån till Sävsjöström är avståndet ungefär en halv mil, medan det mellan Herråkra och Sävsjöström är drygt två mil.   

Eva föder sin tredje dotter den 9 juli. Hon får namn efter sin födelsemånad, Julia med andranamnen Augusta Frideborg. Eva har nu hjälp av sin syster Elmina (kallad Mina), som är sexton år gammal. 

Magnus har bekymmer. De gäller hans svärdotter Gustava på Skönstorp. Ofta nämner han i breven, att hon inte är kry. Dessutom har Stavas och Johans ogifta dotter Vendla kommit hem till föräldrarna, eftersom hon väntar barn. Vendla är bara nitton år. Eva har för sin morfar påtalat det olämpliga i att ett litet barn ska växa upp hos den sjuka kvinnan, men Magnus försvarar deras handlande.

........Du säger att det var ett påfund att Wendla kom hem men det var ingenting för Skön är glad vid småbarn men det är värre bekymmer Stava är kommen i förtviflan så hon låter inte rätta sig utan Gud allena kan göra det hon går jemt fram och till baka på golvet och seger Jag är förtappad jag är förlorad om man läs eller talar mäd henne seger hon det är för andra inte för mig det är försent så det är bedrövligt mäd henne Skön han sörjer så han är bliven så gammal nu så det kan ni inte tro det är en spegel och varning för oss store syndare vi bör alla bedja Gud för henne så väl som för oss skelva vi vet inte vad som kan henda oss hon är väl inte större syndare en vi …. satan han lurar efven på oss käre barn låt inte det versliga förtaga alt utan ni har någon tid till bönen di unge gå bort så väl som de gamla den ene efter den andre Johanna i Söragården hon begrofs den 13tonde dennes........... 

Johanna, Evas väninna från barn- och ungdomsåren, är död. En lunginflammation har hastigt ryckt henne bort från make och tre små barn. De små moderlösa är Signe knappt fem år, Erik två år och Hildur tio månader gammal. 

Eva och Johanna har inte kunnat träffas så ofta de senaste åren. Båda har haft fullt upp med arbete och växande familjer. Flera mil har dessutom skilt dem åt. Sorgebudet, som Eva får genom sin morfar, berör henne starkt. Tänk om detta skulle hända henne! Hur skulle Kalle då klara allt arbete med dagsverkena och torpet? Och flickorna - skulle han kunna ta hand om dem eller skulle de skiljas och tvingas växa upp i olika fosterhem?

Attsjö Södregård blir härefter lilla Hildurs hem. Där växer hon upp som fosterdotter hos sin morbror Rickard och faster Elna. Men de får inte behålla henne så länge. När hon är tolv år, får hon barnförlamning, polio säger vi nu, och dör. Hennes grav finns ännu på Furuby kyrkogård och är prydd med ett vitt marmorkors. Hildurs båda syskon tog deras far själv hand om. Senare flyttade han med dem till Algutsboda. Där bodde Ernst till sin död 1946. Han var bara 33 år när han blev änkling, men gifte aldrig om sig. 

Bekymmer

I december detta år får Eva två brev från sin morfar. Båda beskriver den oro han känner för svärdottern Gustava, som drabbats av psykisk sjukdom.
..........Stava hon är likadan Skön var inne hos doktor Karström i går han ordenerade droppa han töckte det vore best att hon kom in på spetalet (hospitalet) men där är inte plats nu hon gör inga farliga bång å sig nu utan hon går fram och till baka i kring vaggan så vaggan den röckta hon åt Vendla, i blan ger hon Vendla en smell men sen klappa hon henne det har altid vatt Staves barn mig lier hon inte När jag kommer dit säger hon farfar lelle har ni nonsting sitt så dant att jag skall gå här och va döer det låter hon inte öfvertala sig mäd.......... 

Förutom särskilda hälsningar till Vera, får hon nu också ibland en liten sång som gammelmorfar har skrivit ner och vill att hon ska lära sig.
........Jag undra om Wera har lärt sig Vandringsman i dessa dalar ännu........... 

Alla brev, som Magnus skriver till Eva, får han svar på. Också till sina andra släktingar skriver hon, och jag har ofta undrat, hur hon får tiden att räcka till.

..........Jag ser i Fransas brev att du inte har någon piga nu det är svårt när man har så små barn det är väl inte möcket att lita på när du skall gå ut i ladugården det hadde vart godt om det inte hadde varet så långt så hadde jag sitt etter barnen i bland............ 

Eva lella akta dina små barn du säger att du har vatt ved statsjonen det är farligt att gå så långt från dem det har hent en olöka här i närheten en liten gosse har bränt upp sig ner till ekbärgs mens di var i lagån han lefver väl ännu....... 

Magnus skickar också brev till lilla Vera. Än dröjer det några år innan hon själv kan läsa eller förstå vad han skrivit. Han vill så gärna ge henne några ”ord på vägen”. Den dag Vera förstår hans förmaningar, är han övertygad om att han inte längre är i livet. 

Ett Menne till Lella Wera från Magnus Skön det kan du jömma till du sjelf kan läsa det Som Jag är nu så Gammal så tenker Jag inte på att treffa dig mera här i detta livet Gud vet det men Wera lella bed gud att vi måtte treffas i den Eviga glädjen då får vi treffa många slektingar och goda venner om vi blot håller oss till vår frälsare Jesus Christus ingen annan kan jelpa oss Wera lella när du bliver stor och kommer ut i verden så bed Gud att han bevara dig för dåligt sellskap, du kan inte nu förstå hvad Jag mena en annan gång förstår du det.

Resten av brevet är ställt till Eva och Karl: 
nu får jag sända många kerleksfula hälsninger till eder föreldrar som har di små barnen akta dem väl lär dem inte till högfärd mäd deras klädedrekt utan Rätt och slätt di är lättlärda Gud nåde alla föräldrar som är skulden till högfärd ni kanske tuker att jag går fölångt men det står klart i guds ord Frans och Ida låter helsa möcket till eder 

hälsa edra slektingar från oss teknat mäd en darande hand Jag har fått bref från tillda hon har helsan 
M Skön 

Gustavas sjukdom förvärras för varje dag. Ännu har det inte blivit någon plats för henne på hospitalet. 
..........du undra huru det står till mäd Stafva det är bedröfligt det skall jag sega dig hon blir värre för varje dag nu skall hon bita hål i var menniska i hela verden hon biter Skön om netterna han tör inte sofva för hon springer öpp då är han rädder att hon förderva di som sofver i blan fatta hon tag i strupen hon skall strupa häl dem inte får han någon rå mäd henne det är ingen plats på spetalet det är 14 som sökt förut som inte fått plats presten har skrivet till Kosberga men där va heller ingen plats i blan så skeller hon som en hund......... 

Magnus är osäker på, vilka sånger han skrivit av till Eva och Vera. Det är ju onödigt att skriva samma sång flera gånger. 
.........Jag vell nu sända lella Wera en sång till ett menne när hon har lärt sig den då är jag väl hän kan jag tro det är en vektig sång den bör vi kunna lite var Jag sjunger nästan var dag och äfven om nätterna och jag är det borttappade fåret när du skriver nästa gång så skrif upp första raden på var sång för jag vell inte sjecka samme sånger som jag har sjekat förr......... 

I mars månad 1902 får man äntligen en plats till Gustava på Sankt Sigfrids sjukhus i Växjö. 
..........du ber att jag skall helsa Stafva men det kan jag inte nu hon är nu på spetalet Skön han var hos karström förut den resan kostade 20 kronor sen fick han betala 50 kronor på spetalet för 3 måna..........

.........hon bara skrek att di skulle nacka henne hon velle äfven fördärfva dum allihop det värsta var att fri det lella barnet Welle (Gustavas och Johans son Wilhelm) han har skrefvet att han och hustrun kommer hem ett slag i vår när det blir så di kan ta barnet mäd sig han har gråtet för sin moder säger han det kan man väl inte undra på det blir alt sökent att komma hem för dem.............. 

I ett senare brev skriver Magnus: 
..........Stafva hon är likadan Skön var i staden i lördags åttada då hade de henne i ett enskelt rum i början var hon i blan flere men di feck ingen nattaro för henne........... 

Återigen är det vår, och Eva hoppas kunna besöka morfar i Nyborg. Men han litar inte helt på hennes löfte.
..........du seger i ditt bref att du vell titta till oss ved Pingst det vore alt roligt men jag tar inte af mig mössan för än jag får si kärren men det blir ju två helldagar så du kunde väl gå hit om du har helsan........ 

Kalles mor Kristina har bott kvar på Bråten i fyra år efter makens död. Den 14 november 1901 flyttade hon till det mindre torpet Hoaberg, även det under Sävsjö säteri. Dottern Jenny har de senaste åren haft arbete som piga. Nu har hon gift sig och bor med maken August Wilhelmsson på torpet Boarås. Kristinas söner, Erland och August, har bott och arbetat i Stockholm. Erland som murare och August som snickare. Erland har blivit en allvarlig grubblare. Anledningen påstås vara, att han efter en ”kärleksaffär” blivit sviken av sin käresta,. Kanske hoppas hans släktingar, att han ska botas, om han finner en ny kvinna. Även Magnus vill hjälpa till. Erland har fyllt 37 år, men i Attsjö finns en kvinna i lämplig ålder. 

 ......något bref från ärlan har inte kommet hit ni måtte vara dåliga bönamänner det är en snell flecka både i värsligt och andeligt hensende, han borde låta veta om han har bekommet något bref eller inte eller om han har sjekat bref till någon annan det får vi väl veta när du kommer till oss men om du setter dig för någonting bruk det gå....... 

I denna ljuva sommartid

Många av sina sånger hämtar Magnus ur Johan Arndts Postilla. En är Paul Gerhardts Sommarsång. Numera finns den i Britt G. Hallqvists bearbetning som nummer 200 i psalmboken. 

Sommarsång

I denna ljufva sommarns tid Gack ut min siäl och gläd dig vid den store Gudens gåvor.
Se hur i prydning jorden står, se hur för mig och dig hon får så underbara håvor. 

Af rika löf är grenen full och jorden täckt sin svarta mull mäd sköna gröna kläder.
De fagra blommors möckenhet i större prakt och herlighet än Salomos dig gläder.

I luften svingar lerkan glad skogsduvan pickar på sitt blad och göken hörs i lunden.
Och högt begåvad näktergal med sång uppfyller skog och dal i tysta aftonstunden.

Mäd kyklingar ses hönan gå och storken bygger för de sm de späda svalan metta
och hinden och den snabba hjort ses ila öfver berget fort mäd steg som vinden lättar.

Af blommor kransad bäcken klar igenom gröna ängar far och veg sig fram ses leta.
Vid stranden höras fröjd och rop af herdars och herdinnors hop som sina hjordar beta.

Det lella bi mäd trägen flit än flyger hit än åter dit och honung sammansöker.
Den ädla vinstocks friska saft alltmer sin helsosamma kraft i späda druvan öker.

Oss åkern bådar ymnig tid och ung och gammal gläds dervid och högt Guds mildhet prisar
som i så öfverflödigt mått oss menniskor så mycket godt var dag och stund bevisar.

Hvi skulle jag allena då i denna tid otacksam gå när allt sitt lof dig bringar
Allt sjunger jag och sjunga vill mäd lof jag ock vill höja till din thron min andes vingar.

Ack tänker jag är här så skönt är här så härligt och så grönt på denna ringa jorden,
hvad skall det då ej vara där i härligheten när jag är en gång förklarad vorden.

Hvad fröjd och ljus skall själen då i Christi lustgård njuta få när hon mäd englatunga
bland de utvaldas skara stor och tusende serafers kor halleluja får sjunga. 

Ack att jag redan stode där inför din thron o Herre kär och bure mina palmer.
Jag ville då på englars vis instemma i ditt lof och pris med bättre fröjdepsalmer. 

Dock fastän jag på jorden här mäd dödens kropp betyngder är vill jag dock icke tiga
ifrån mitt hjerta natt och dag skall dig till nådigt välbehag ditt lof i höjden stiga.

Hjelp och välsigna anden min låt mig alltjemt af nåden din befruktad stå i blomma.
Din sol upplive sjelen så att trones frukter städse må af hennes värme komma. 

Låt anden din mig vara när så att ett träd jag stendigt är som goda frukter gifver.
Förlen att jag en planta grön en Saronslilja täck och skön uti din vård förbliver.

Behåll mig till ditt paradis och låt mig på de trognas vis i dina gårdar grönska.
Låt mig få tjena dig allen i trohet sann i kärlek ren så vill jag mer ej önska. 

……………………………..

Slutet av augusti månad är rätta tiden för yste, om julosten ska bli tillräckligt amper (stark). Och Eva måste få veta:

..........gummorna här har lofvat mig lite ostamjölk om lördag morgon om du hadde konna kommet då det hade vuret roligt men kanhända ni inte har slutat slåtren ännu. 

Jag tror nog att slåttern var klar både på säteriet och på Snickaretorpet och visst skulle Eva gärna kommit hem och tagit hand om ystet. Troligen blev det den här gången svärdottern Idas uppgift.

Julhälsningar och trösteord

Trots sin korta skolgång och sin höga ålder hade Magnus Skön en jämn och fin skrivstil. Han skrev alltid på linjerat brevpapper. Men nu verkar det ha tagit slut, så julhälsningen 1902 blir ett undantag. Den framförs på en uppsprättad papperspåse. 

(Här kan man tala om återvinning, något som nu, drygt hundra år senare är mycket aktuellt.) 

Någon av Evas släktingar ska besöka Snickaretorpet under helgen och förmedla hälsningen. 

Nyborg den 20/12 1902

Jag vell nu sända några rader till eder mina älskade barn och önska eder en god jul och äfven ett gott slut på det gamla året och äfven en god helsa.
.........jag undra om Wera har börjat att laga till julgranen ennu eller om inte Eling kunde jelpa till mäd den saken något men kanhenda den lella (Julia) blir lika knepen mäd jelp så vida hon är kryer så tror jag att hon blir alldra likst.
.........jag går ut på vebacken och hugger qvelsved medan jag sjunger en liten sångastump.
.........nu önskar jag att denne häre Pappersposen kunde treffa eder mäd den goda gåvan nemligen helsan som vi har att tacka den gode Guden för.
........På Södratorp där har di hälsan Greta (Vendlas flicka) hon är så kryer så det blir väl Sköns ålderdoms tröst Stava har vi inte sport till så nyligen Jag får väl sjeka denne påsen mäd Extra posten så dät är väl inte så noet (noga) mäd vekten.

Den första februari 1903 föder Eva sitt fjärde barn. Det är en pojke, och hans namn blir Karl Erik Gunnar. Kalle gläds över att nu ha fått en liten ”dräng”, men glädjen blir kortvarig. Drygt sex veckor gammal dör lille Gunnar.

Efter att Magnus fått det sorgliga budet, skriver han genast och beklagar sorgen. Även hans hårt prövade son Johan Skön skriver brev och försöker trösta. Båda två vet hur det känns att mista barn. Magnus har förlorat tre spädbarn och Johan två pojkar tio och fem år gamla. De dog med två dagars mellanrum i maj 1889. Inte heller denna gång är dödsorsaken antecknad, men troligtvis rörde det sig om någon smittosam barnsjukdom. 

Johan skriver: 

Attsjö den 22 mars 1903 
Bästa Karl och Eva
Jag får i hast skrifva några rader till eder för att beklaga eder stora sorj jag hör nämligen att eder lille gosse är död det är nog tungt för eder men det var ju så Guds vilja och dermed bör vi låta oss nöja och sedan huru sält för honom att få flytta hädan innan han fick se och höra huru mycket ondt här finnes i denna verlden om man betänker huru mycket bekymmer och ledsamheter man får genomlefva men det är väl så Guds vilja och dermed får vi låta oss nöja ack huru lyckliga di små barnen är som få komma hem vid den åldren. 

Säll du som menlös fann din graf för åren, 
lik späda blomman som föll af om våren, 
du i det stilla gick ner du lilla, 
förr ́n ondskan hunnit ditt förstånd förvilla. 

Ja Gud give att vi en gång måtte blifva lika lyckliga som di små barnen derför sörjen inte och gråten, det kännes nog tungt det vet jag nog men vi borde häldre glädjas än sörja barnen är en gåfva som Gud har gifvet oss men han har också rättighet att taga dom igen ni ber att jag skall gå till eder vid vårfrudagen men jag får bedja eder att ni ursäktar mig för det jag inte kommer det är lång väg och inte är jag riktigt frisk jag har legat sjuk i 3 dagar denna veckan så jag blir så trött när jag skall gå något så ni får lof förlåta mig 

Jag får nu sluta min slarfviga skrivelse för denna gång med många kära hälsningar från oss allesamman men först och sist varder ni af mig hälsad 
J.Schön 

måtte Gud en gång få aftorka tårarna af våra ögon 
Guds frid vare med eder.

I varje brev som Magnus skriver, talar han om sitt och de närmastes hälsotillstånd. Själv har han mycket besvär av sin värk. Han får inte sova om nätterna, och han kan inte sitta stilla långa stunder.

........för min del så är jag verkbruten så jag kan inte setta så lenge till lika utan jag får skriva lite i sänder setter jag för lenge så kan jag inte knappast stiga upp så det går åt flere bete (omgångar) när jag skall skriva. 

Även Frans och Ida är ofta krassliga. Frans plågas ju, liksom fadern, av den besvärliga reumatismen.

En ostyring flyttar in i Nyborg

Familjen Skön i Nyborg

Frans och Ida har nu varit gifta i sju år. De hade båda nått ”mogen ålder”, 38 och 40 år, när äktenskapet ingicks. Eftersom de inte begåvats med några barn, bestämmer de  sig för att ta emot ett fosterbarn. 

Det blir en liten pojke, som kommer från ett barnhem i Stockholm. Hans namn är Georg och han är knappt fyra år gammal, när han kommer till Nyborg. Plötsligt blir det liv och rörelse i den lilla stugan och Magnus gläder sig mycket.
........vi har nu en liten ostyri Pojk han vell bara ha mig ut på vebacken om dagarna. 

Det har gått en dryg månad sedan Eva och Kalle miste sin lille son.
........Jag ser att ni sörjer er lelle son men det är synd ni kunde väl intet bettre önska honom utan vi vill bedja Herren att vi få komma till samma goda ro men det går inte mäd blott tomma ord vi måste söka herren af innersta järta om vi skall finna honom. Jag töcker att det var gott för den lella flekan att hon feck vara lella barn ännu. 

Här tänker Magnus på den snart två år gamla Julia, som efter kikhosta vid sju månaders ålder har varit klen och bräcklig. 
..........Jag tror att min tid kan inte blifva så långer till nu är det sju år sen mor flöttade hem nu önskar jag att få komma till samma goda ro ja Gud i himmelen jelpe mig där till.

I maj månad detta år får den 55-åriga Gustava komma till ro. Hennes sjukdom har inte förbättrats, sen hon kom till hospitalet. För både henne själv med sin oro och förtvivlan och för hennes anhöriga, är nog detta en lättnad. 
........Jag kan tala om att Stafva har slutat sina dagar hon dog på spetalet Skön hemtade henne han köpte kista i staden hon begrovs bönesönda Selma (Evas syster) hon var uppasar (uppasserska) och mor (Evas mor Lovisa) hon var kokerska på Södratorp Welle Skön (Johans son Wilhelm) och hans hustru och deras lella flecka di kom i lördas Skön mötte dem i staden i dag reste di klockan 11 då skusade Skön till staden igen Welle Skön han hade en snell Hustru och äfven en snell flecka di var riktigt roliga det blef sökent efter dem.

Fyraåringen Elin har den här sommaren fått följa med sin mormor Lovisa hem till Sjelfveverket. I sitt brev från den 16 juli skriver Magnus: 
..........Ida och Wendla og Greta og Jeorg di var på Sjellevärket i söndas där hade di hälsan.
..........när di gek från Sjellevärket så följde Lovisa og emel (Evas yngste bror Bror Emil) og sellma og eling mäd till vise mose (Vise mosse) Eling hon hadde velat fölt mäd till Nyborg Lovisa får väl ta henne mä sig en gång så jag får si henne. 

Numera har Eva sällan tid att besöka gamle morfar. Arbetet med hemmet, barnen och djuren och dessutom dagsverkena på herrgården tar all hennes tid och tär hårt på hennes krafter. 

Men Magnus brev ger hon sig ändå tid att besvara. I de flesta uppmanar han Eva att komma och hälsa på honom, innan han dör. Nog måste hon ha känt vanmakt, när hon alltför sällan kan uppfylla hans önskningar.
..........Eva lella du har lofvat att du vell titta till mig på min namsdag du håller väl ord mäd vad du har lofvat jag sir att Wera vell följa mäd det var roligt men det blir nog drygt för flekestackan men Pojken vi har han har vatt med ved kyrkan 3 gånger i sommer han är inte 4 år ännu men har sprunget lika bra när han kommet hem det är en sådan pratmakare så han tier alri nu har han sakt var Eva och Wera skall legga di skall legga i soffan Georg och farfar i en säng och pappa och mamma i den ena sängen så nu har han bestält sängplats.

........ Jag har börjat att svulna i fötter och ben så det lider väl på tiden att jag får flöttja hän min bror är nu hemflötter han var 5 år yngre en jag det vore godt att få vila den värkbrutne kroppen.

Detta är första och enda gången som Magnus, i sina brev till Eva, nämner ett syskon.  Brodern hette Johan. Han var också skräddare och bodde i födelsesocknen Söraby. Magnus var äldst av en syskonskara på fem, därav en syster, Catharina. Brodern Nils, som var soldat och skomakare, drunknade när han bara var 30 år gammal. Yngste brodern Peter har jag inte lyckats följa efter att han 1890 för sista gången skrevs bland personer med okänd bostad, men ”Å församlingen skrivne” i Söraby. De övriga var nu döda.

Den 19 augusti är det Magnus namnsdag och Eva behöver inte göra Magnus besviken. Hon har fått låna häst och vagn och tar sina tre små flickor med till Attsjö. På vägen passerar de mormor Lovisas familj i Sjelfveverket. Där övernattar de både på dit- och återvägen. Vilken glädje för den gamle att nu få träffa alla Evas små, femåriga Vera, Elin, som fyller fyra just på gammelmorfars namnsdag och tvååriga Julia. Men ett par dagar går så fort, när man är tillsammans med dem man älskar mest. 

En tid senare skriver Magnus: 
Jag har grunnat så möcket huru hemresan för dig med dina små gick för det blef så dant rägnväder.
........Jag töcker att jag ser dig och dina fleckor varje dag äfven töcker jag att det var lesamt att du skulle gråta när du geck ifrån mig. 

Äntligen har det kommit amerikabrev. Charlottas son Johan August har skrivit. Hennes make Kalle har i många år haft en besvärlig hosta och ofta varit sjuk. Men Charlottas tre söner:..........det är raska pojka allihop, di har bögt laggår som römmer 28 fäkreatur.

Nu ber de om foton av sina kusiner (Lovisas och Johans döttrar)
.......Jag tror att di grunna alt på denne töserna efter di ber om deras kort men jag tror inte att di har hälande (lust och mod) till att resa di har bjut Mina Skön (Johans 16-åriga dotter) fribeljett lenge sen men hon har inte hälande till att resa.

I Snickaretorpet, liksom i andra torparstugor vid den här tiden, lagar man sin mat över öppen eld. Där står också ibland den trebenta kaffepannan och puttrar. En dag, när småtöserna jagar varandra runt i stugan, råkar Elin knuffa omkull kaffepannan och bränner sin ena arm svårt. Det blir till att snarast forsla henne till sjukstugan i Lenhovda. Den lilla blir väl omhändertagen och omskött, men i hela sitt liv hade Elin stora ärr efter sin brännskada. 
.......... stackas lela Eling som blef så illa tilltygad stackars barn, ömkar Magnus. 

När Eva skriver till morfar, ritar Vera ett kort och skickar med. Magnus blir så glad över den hälsningen. Han skaffar ett vackert kort för att återgälda. Men det kommer aldrig fram och Magnus har sina misstankar:
..........det hade väl någon tat mot ved statsjon och behållet det.

Magnus brev är mycket innehållsrika. De förmedlar nyheter från Attsjöbygden t.ex. vilka som gift sig eller dött, uppgifter om vad släktingarna sysselsätter sig med och deras hälsotillstånd. De beskriver vädret och växtligheten. Och så uppmaningarna till Eva att komma och hälsa på. Men de tårfyllda avskeden gruvar sig Magnus för: 
..........Eva lella om du kommer någon gång så får du inte gråta varken när du kommer eller går utan vara glad.

I alla brev finns bibelcitat och psalmverser, ofta med påminnelse om den gamles förestående död. Jag längtar af allt hjärta att saligt skiljas hän 
ifrån all nöd och smärta och bli hos Gud min vän. 

Så är det förmaningar till Eva att hon inte ska glömma sin Frälsare, att hon ska be till Gud för honom ”den gamle syndaren”, samt för sig själv, för sin make och sina barn.
.........Eva lella glöm inte mig i dina böner du må tro jag är nöjd med detta elendet blott jag får min fattiga själ frälst vilket jag hoppas. Jag vill vila vid klippan Jesus Christus jag önskar blott att vi finge träffas hos honom Eva lella fostra inte upp dina små barn till hökfärd som är så förskräckligt nu för tiden jag får nu legga om nätterna och ångra mina gamle dårskaper men jag vet jag har en frälsare som både vell och kan hjälpa mig

Herre var mig nådeli Hela min själ ty jag hafver syndat emot dig      Ps 41:5
Min själ törstar efter Gud när skall jag därtill komma att jag får se Guds ansekte 
Ps 42:2,3 

 (De nummer som Magnus hänvisar till i Psaltaren stämmer inte med senare bibelöversättningar.)

Året är nu 1904 och Evas syster Mathilda ska fylla 25 år till hösten. I flera år har hon tjänat som piga. Hon är rask och duktig och känner sitt värde. Och Mathilda blygs inte över att förhandla.
.......Welle i Vestorp (kallad Rike-Ville i Ulfvagård) velle statt tillda men han tökte att hon var för dyr hon begärde 130 kronor för somman han tökte att hon kunnat vatt belåten mäd 125 så det blir väl inte något af.

Förändringar i Skönstorp

Johan Skön har nu varit änkeman i ett och ett halvt år. Han är bara 49 år och gruvar sig kanske för att snart vara ensam på torpet. Inte ens lilla Greta, som hans far tänkte skulle bli ”Johans ålderdoms tröst” kan skingra hans oro. Äldste sonen Wilhelm träffar han inte ofta. Han bor fortfarande i Skinnskatteberg. Senast han besökte hemmet var vid Gustafvas begravning.
Hittills har de övriga barnen, Vendla med sin nu treåriga Greta, Mina och Arvid, bott i Skönstorp, Wendla är husmor och Mina, eller Wilhelmina som hon egentligen heter, arbetar, där det behövs, hos bönderna i trakten. Denna sommar har Arvid fått plats som lilldräng hos Salomon Karlsson i Attsjö Båtsmansgård. 

En dag får Arvid ett uppdrag som han gillar. Han ska åka till Furuby för att hämta en griskulting.  Att sitta på hästvagnen är ju inte särskilt betungande, och en liten gris ska väl inte bli svår att forsla till Attsjö. Grisen stoppas ner i en säck som knyts om med en snörstump och placeras på vagnen. 

Men det visar sig snart att det är en orolig och bråkig passagerare som Arvid fått med sig. Hästhovarnas klapprande, vagnens knirrande och de järnbeslagna vagnshjulens slammer gör grisen vettskrämd. När skjutsen nått Klövet mot Nykvarnshållet håller inte längre repknuten för påfrestningen. Innan Arvid upptäckt, vad som håller på att hända, har grisen hoppat ur säcken, ner från vagnen och rusar iväg mot Nykvarnagärdet. Arvid styr hästen mot ett träd vid vägkanten och binder den där. Hans hjärta slår hårt, när han tänker på vad denna hans ouppmärksamhet kan få för följder, om han kommer hem utan gris. Men Arvid har tur. Grisen har försökt ta sig rätt igenom en gärdesgård och fastnat. Han blir ett lättfångat byte. Men Arvid har fått en ofrivillig språngmarsch och känner sig lite svagbent, när han bär grisen tillbaka till vagnen. Den här gången ser han till, att knuten håller ända hem. 

( Denna historia har Arvids son Harald Schön berättat. Av honom har jag fått många andra uppgifter. Tyvärr avled Harald av en hjärtinfarkt redan 2001, bara 69 år gammal.)

Johan har blivit bekant med en kvinna från Sandskog i Sjösås socken. Han är intresserad av henne, men är tveksam till hennes engagemang inom baptistsamfundet. Sköns har alltid varit flitiga kyrkobesökare men är avogt inställda till alla frireligiösa rörelser. 

Kvinnan heter Katarina Johansdotter, hon är 38 år gammal och ogift. Tillsammans med ett par andra unga kvinnor vandrar hon omkring i bygden, håller bönemöten i hemmen och värvar medlemmar till sekten. Under sina vandringar passar hon också på att besöka Johan i Skönstorp. Magnus är väl införstådd med att Johan och Katarina har fattat tycke för varandra.
.......Jag vell nu tala om att Katta i Sandskog har varet här ett par dagar hon kom i lördags om tisdag skall hon pasera samma ställe igen. Jag töcker att hon skulle lesna ved att tjena men det är ju så ju mer Penger di har ju mer vell di ha di store lönerna bedrar dem vi får nu si hur det går mäd de nye byxer och den nye tjolen framtiden utvisa at det skall ni få veta en annan gång.
......i kvell så är Skön på Nyborg och läser i Skrifvers verk i går kvell var vi på Södratorp och sjungde många vakra sånger i qvell får vi höra många vakra ord.
......
fleckerna i Sjelleverket hade skulle kommet till oss i friveckan men det kom ingen di tökte väl inte dät var så roligt att höra Guds ord det är inte roligt för värden men vi ha ändå vare några som velle höra guds ord Katta hade en fleka mäd sig från Brettatorp och en fleka från Stora ryd som heter Sofi det är en snäll tös.

I december, en månad senare, har Magnus mera att förtälja som rör ”de nye byxer och den nye tjolen”
.........Mina (Evas syster) har varet på Nyborg i natt hon säger att hon går till eder vid jul så du Eva lella kan komma åt att gå till oss ett slag i jul det vore bra roligt kan hända Katrina kommer hit det vanka bref emelan Skön och henne men vi får inte si dem men Vendla tala om det för oss det är inte mer än Arvid som får si dem lella Greta sade till sin morfar här om dagen skall du nu skrifva till fästemöen igen di små di bå hör och si Vendla kanske stafva för henne men hon är inte mot på det hon töcker att han kan inte vara ensammen när di flötter från honom Mina hon vill stä sig och Vendla hon vill till Skinskattebärg hon får bref altjemt så hon blir inte hemma mer än i venter.
........Jag får väl sluta för denna gång Gud gifve oss en god jul allesammans en jertelig kär helsning till eder hälsa den gamla gumman (Kalles mor) och så många som vell vår helsning emottaga 

teknat mäd en darrande hand ni får väl ursekta mina fel                M Skön 
jag hoppas att du kommer som du lofvat 

Just med dessa ord ”teknat mäd en darrande hand” avslutar Magnus Skön numera de flesta av sina brev.

Min mamma Berta 1905-1997

Nej, det blev ingen resa till morfar denna julhelg. Jag anar att Eva gått för att hälsa på sin mor och syskonen över nyårshelgen. För Kalle får ett vackert nyårskort från henne. Frimärket är borttaget, och man kan inte se var det är postat. Tre änglar med blommor i händerna pryder kortet. Det är Kalles födelsedag. 37 år fyller han på nyårsdagen 1905. 

Godt Nytt År tillönskas af Eva Gratuleras på födelsedagen den 1/1 1905 

Eva har skrivit en vers också: 
Så lycklig blif som du förtjenar så följer goda englar dig! 
Du ser hur hjertligt jag det menar: Lef alltid säll - förgät ej mig. 

I februari får Magnus det efterlängtade besöket. Eva går ensam. De tre småflickorna har hon lämnat i systern Minas vård. Till sommaren väntar hon barn igen, men ännu går hon lätt till Sjelfveverket. Hon övernattar hos sin mor och fortsätter nästa dag till Nyborg. Magnus tycker att besöket är alldeles för kortvarigt. Några dagar efter det hon kommit hem når henne ett brev.
.......jag sporde att du var på Själlevärket till tisdagen men inte kunde va på Nyborg öfver söndagen, grälar han. 

Troligen var inte mor Lovisa riktigt kry, så att det var därför Eva stannade längre hos modern, än hon hade ämnat, för Magnus skriver vidare:
.......du vill veta hur det är mäd Lovisa jag har inte sport till Sjellevärket sen du var här så vi vet inte om dem något på Södratorp har de noerlunda hälsan utom Wendla hon är inte rätt kryer hon har värk i sina ben i mellan åt Jag ser att august och jenny skall flötta men velket håll om lenhofda det är har du inte nemt eller vilken Rote det höre till det var ett dyrt torp det blir dyr skatt om di ska Ränta pängerna men kan di betala det är det ju bra.

Kalles syster Jenny och svåger August Vilhelmsson har nu flyttat från torpet Boarås och friköpt småbruket Blankadal. De har en liten son, Alfred och en dotter, Elin. Även detta unga par får del av Magnus omsorger. 

Den svåra värken fortsätter att plåga Magnus. Vintrarna är särskilt besvärliga. Då återkommer den ihålliga hostan och någon riktig nattro får han aldrig. Helst av allt vill han slippa jordelivet
........jag får nu låta eder veta hur det står till mäd oss för min del så tenker jag inte på att blifva bettre här i detta lifvet jag har varet kraslig hele ventren en lång tid hade jag en farlig hosta aldra värst om nätterna men nu har den saktat sig jag hoppas det lider mot aftonen och dagen är förliden jag längtar till min käre frälsare att han måtte förbarma sig öfver min fattiga själ som har kostat hans dyra blod Eva lella bed Gud för mig som är den aldra förnämste ibland alla syndare Frans och Ida låter hälsa till eder och tacka för helsningen di är nu som vanligt Vendla på Södratorp hon har varet dåli i venter hon är väl något bättre nu Frans han har varet sjuk i 3 veckor men nu är han bättre det har varet möcket sjukligt i venter här är stora förändringer skedda sen jag kom hit då var jag 22 år nu är jag 84 och ett halft år här finns ingen bonde nu som var när jag kom hit det är inte mer än Johanstorpatjäringen som lefver.

Den 15 juni skriver Magnus igen. Nu är han orolig för Eva. Han vet att hon vilken dag som helst väntar det nya barnet, och hon har ingen hjälp. Hennes systrar, som tidigare har ställt upp, är bundna vid sina pigplatser. Man kan inte lämna en sådan, när man har ´statt sig´ över sommaren eller arbetsåret ut. Och det slutar först i oktober månad.

........Det är lesamt att ni inte kan få tag i någon liten Piga jag har grunnat så möcke på eder för jag vet att du är tung på foten.
.........det är aldeles omöjeligt för eder att vara utan piga det vore best om ni komme från dä dära gvaksväsendet men kalle har väl jort möcke arbete på torpet töcker han Lovisa var på Nyborg söndagen före heljatorsda hon frågade efter piga på flere stellen.

”Gvaksväsendet”, vad menar Magnus? Är det ett dialektalt uttryck för torparlivet, eller är det ett uttryck som uppfunnits av någon av Evas döttrar, innan de lärt sig tala rent? Barn myntar ju ibland ord som gärna används av de vuxna. Gvaksväsendet, kan det vara dagsverkandet eller dagsverksväsendet? 

Varken Magnus eller Frans är helt nöjda med Johans val av kvinna. Anledningen är väl närmast, att de inte delar hennes religiösa inriktning.
......... Skön han var på mesjonsmöte i Braås pingestdagen nu har Katta fått honom mä på mesjonsmöten ved påsk var han i Brittatorp inte smaka han några starkvaror nu Georg låter helsa fleckorna så möcket ock tacka för vyet (vykortet) han vell bara va på Södratorp om dagarna hos Greta.
.........det värsta jag har så är det om nätterna då har jag inte möcke fred för värken men det går den ena dagen efter den andra gudivarelof jag har ingen brist på guds ord där har jag mitt besta nöje där får jag hålla mig tät intill den rätta klippa som är Jesus Kristus jag undra om ni har någon tid att tänka på honom den tiden behöfva ni aldrig ångra käre barn glömmen inte det.

Den 20 juni föder Eva sin fjärde dotter. Berta Matilda Kristinablir hennes namn. Berta blir tilltalsnamnet, Matilda får hon efter sin mormor Lovisa Matilda och Kristina efter farmor. Magnus delar den unga familjens glädjeämnen liksom deras bekymmer.
.........jag ser att ni har fått en liten jelpe Piga till jag ser äfven att det har varet oturligt mäd kreaturen det var inte roligt men vi får bedja Gud om tålamod Jag undra om ni feck någon nötta av stuten den första ko Skön hadde den borgade han av Ola på Qvarnaryd 2 dagar efter hon hade kalfvat så dog hon hon kostade 75 kronor sen feck han borga en till för 80 kronor 1 år derefter feck han slakta den så hadde han en kviga efter den det var alt i hop Ola han slo inte å ett öre ändå hon inte lefde lenge men nu har han 3 koer o 2 kvigor nu har han fått di däre jeftegrillerna i sig så han springer och möter fästemöen i blan i söndas då var han på Kosta hos Carlqvist söndagen förut var han i Sanskog han går inte fören dagsvärket blir jort nu har han vatt i torsagården och temrat upp en lager (lagård) åt Johan kalson nu hugger han famnaved Wendla hon är inte kryer så pojken (Arvid) och han di har både slått och räfsat.

Nya förbindelser

Den 29 oktober blir Katarina Johans hustru. De vigs i Furuby prästgård. 
……… hon har nu en make som har fruktat Herren ifrån sin ungdomm.

Kristina, Karls mor, har fått stora bekymmer. Den mörka hösten är en svår tid för den sorgmodige Erland. Han kan inte längre vistas hemma i Hoaberg. Han måste få vård och förs till Sankt Sigfrids sjukhus. Detta innebär mindre hjälp med arbetet på torpet och kostnaderna för vården blir betungande. Men sorgen, över att sonen aldrig någonsin kommer att bli frisk, är dock den tyngsta bördan att bära.
……… Jag ser i edert bref huru lesamt det är mäd ärlan måtte Herren få hjelpa honom Måtte Herren äfven bevara oss från samma elände, det är en spegel för oss det är den lesammaste sjukdom som kan tänkas. 
……… helsa så godt till kallas mor att hon inte sörjer för möcke öfver sin son utan beder Gud för honom.

Magnus Skön är nu i sitt 86:e levnadsår. Kroppsligen känner han sig eländig. Han orkar inte skriva ett brev färdigt med en gång utan måste ta pauser ibland. Och fastän han beklagar att handen darrar, kan man inte märka det på hans fortfarande jämna och fina handstil. Intellektet är det heller inget fel på. Han är medveten om vad som händer i hans omvärld, och alla sina sinnen har han i behåll.
……… jag har mina krämpor och sömnlöse nätter men jag får tacka den gode Guden för att jag är som jag är det är många som är både bettre och sämre jag är uppe åtmenstunne halva dagen.
……… jag kan mäd Guds hjelp reda mig ännu det är en Guds nåd det är inte många 86-åringa som kan det jag både hör och sir när det är klart väder kan jag läsa utan Glasögon.

Georg, Frans ́ och Idas fosterson är nyss fyllda fem år. Han är en riktig liten vildbasare, och Magnus tycker ibland, att han är i jobbigaste laget.
……… han är kryer och ostyrig jag är inte glad ve den Pojken för Franse håller mäd honom för möcke så han får lefva som han vell han får väl si hur det går till sist.

Kanske är han en orolig själ lille Georg, allt för svår att hantera för sina fosterföräldrar. Kanske är det på grund av sin verksamhetsiver, som Georg får börja skolan redan på nyåret 1906. Frans och Ida har svårt att finna sysselsättning åt honom och tror kanske, att han ska lugna ner sig, om han får börja skolan. Samtidigt räknar de nog med att få hjälp med hans uppfostran. Attsjö by har en egen skola. Under vårterminens fyra månader får klasserna 1-3 sin undervisning där.
Under höstterminen går klasserna 4-6 i skolan och då är de yngre barnen lediga. De flesta barn har en hel del uppgifter att utföra i hemmen. Det är passning av småsyskon, hjälp i hushållsarbete och jordbruk. Åt Georg är det antagligen svårt att hitta lämplig sysselsättning i Nyborg.
……… han hålls mäst ve banan (järnvägen) om dagarna.

Vera är drygt ett år äldre är Georg. Hon har redan gått första klass i skolan i Sävsjöström.
I Lenhovda socken går de yngre klasserna i skolan under höstterminen. Till hösten har turen kommit till Elin, men då har systrarna sällskap av varandra. 

Magnus har fått brev från Eva och Vera och han låter dem inte vänta på svar: 
……… Georg går i skolan om dagarna han hadde Brevet mäd sig hem från skolan han velle veta om det var någon helsning från flekkorna men det sade jag det inte var det var dåligt sade han när han kommer hem så vell han bara roa sig läsa det frågar han inte efter men utantill det kan han när han har hört eller läst det en eller två gånger när han är i kyrkan då sjunger han öfver både orger (orgel) och församlingen så folket bli aldeles förvånade han låter helsa till flekorna att di inte glömmer honom en annan gång.

I Attsjö byggs en järnväg. Den ska användas till att forsla timmer från de stora skogarna i trakten ner till Furuby. Därifrån skall timret flottas vidare över Årydssjön till Åryd, där det finns sågverk och lådfabrik. Av den manliga befolkningen i Attsjö har många fått arbete vid banbygget däribland Johan Skön och hans son Arvid. 

Magnus är mycket skeptisk till detta nya påfund, som har gjort intrång i hans hittills trygga värld. ……… nu bögger di bana från Södra till fureby ho stanna ve åen mellan Södreqvarn och Nyqvarn så det är möcke folk di tjäna stora dagspäningar Skön han är mäd på banan men Frans han tro sig inte till att va mäd hon går mett emellan Södratorp och Södraled sen stanna hon ve dalabacken, men jag tror att det lider på värdens sista tid det går så många tecken men värden tror det inte Gud vet det må vi bedja Gud att di inte får makt att taga Guds ord i från oss dät är bara fritänkeri runt omkring oss.

Det är åter försommar. Pingsthelgen är över. Den har Magnus fått tillbringa i ensamhet, eftersom den övriga familjen har gjort kyrkbesök och hälsat på släktingar. Magnus tycker mycket illa om att bli lämnad och beklagar sig för Eva.
........ Jag får tala om att jag feck vara ensamm hemma båda heldagarna Frans han geck till Själlevarket om lördaseftermedan sen var di ve dädesjö Frans och Söder Lovisa och Bror bara Selma och Georg var hemma Sen kom di hem andaseftermedan han spisade medda hos Palmgren när di hadde jort bön Ida hon geck till fureby Pingestdagen sen till Härråkra andan (annandagen) men jag hade Guds ord i selskap.

Det är inte bara järnvägen som Magnus ogillar. Även den nya sonhustrun irriterar honom: 
......... på Södratorp har di helsan jag har inte vatt där mer än en gång sen den nya qvennan kom dit jag töcker inte om deras nya lära di har inte vatt ved kyrkan mer än en gång sen hon kom dit förut geck Skön var söndag. 

Flyttningen

Kalle och Eva har bott i Snickaretorpet i snart tio år. De har lagt ner mycken möda för att utöka den mark, som ger föda åt familjen och deras få kreatur. Men den lilla jordlotten är för liten för den växande familjen och stugan är trång. De fyra flickorna ska få ett syskon till våren. 

Kalle har börjat se sig om efter ett större jordbruk. Under Sävsjö säteri finns även arrendegårdar. En sådan ligger i Hjärtaskog, en riktig idyll vid den vackra Hjärtsjön. Den nuvarande arrendatorn ska flytta därifrån, och Kalle har anmält intresse att överta arrendet. Magnus har länge tyckt, att torpet har krävt mer arbete av sina brukare, än vad det gett i utbyte. Han har fått veta deras planer, men inte fått klart för sig vart de ska flytta. Han är orolig för att det blir så långt bort att de aldrig kommer att ses mer. Ungefär en mil är det väl mellan Snickaretorpet och Hjärtaskog.
.......ingen meniska har kommet från Själlevarket så vi har ännu inte sport vart ni skall flötta ni drar väl å längre bort kan jag tro.

Fortfarande är Erland på sjukhuset. Men det är inte bara för honom man har bekymmer. Även August, den yngre av Kalles bröder, har nervbesvär. De sägs härröra från en upplevelse i hans tidiga ungdom. När han var 16 år arbetade han i skogen med timmerfällning. Ett stort träd råkade fällas åt fel håll och var nära att träffa honom. Lyckligtvis blev han inte skadad, och ingen annan skadades heller allvarligt. Men för den känslige August blev upplevelsen en svår chock. Under sex veckor miste han talförmågan. Så småningom återfick han den, men något mera skogsarbete blev det aldrig för honom. 

Denna vinter började de anhöriga märka förändringar i Augusts beteende och man oroades för, att även han skulle hamna på sinnessjukhuset.
….… hälsa August det var lesamt att han skall vara sjuk
….… den stackas gumman hon få ha bekymmer.

I samma brev skriver Magnus:
….… jag är nu den älste manspärson inom fureby församling bråastinan är den älste utaf fruntemren.

En svår epidemi härjar bland barn i Furuby just i början av år 1907.
….… det är möcket dödeligt mäd små barn Frittjof i Söragården han dog i difteri den 6 dennes Osker i Kronegården har 3 som har dött den siste begrofs den 3dje eller kyngelsmessedagen så nu är di barnlösa Osker han är sjuk han har varet sjuk öfver ett år han blir inte bra han har longehosta 2 barn i storary är sjuka i samma sjukdom som frittjof så nu har inte kalle qvick mer än 1 barn och det är sjukt i samme sjukdom dä mä så vi undra huru det går mäd vår ostyring han låter helsa så möcket till flekorna för vyet han säger att han är glad ve alla som har tjortlar utom tjäringer som är gamla.
….… Di har helsan på Södratorp Katta hon är vest i grosses
(väntar barn) nu.

I november månad 1906 rullar flyttlasset iväg mot Hjärtaskog. Kalles båda oxar har redan gjort en tur den milslånga vägen med lasset fyllt av redskap, verktyg och möbler. De övriga djuren, ett par kor, en kviga, tre får och några hönor i en bur, är också på plats. Nu är det dags för de sista ägodelarna och familjen. Kalle och hans oxar har kommit tillbaka. Den blivande grannen i Hjärtaskog har skickat sin äldste son, sjuttonåringen Gunnar, att hämta familjen med häst och vagn. Vilken spänning för flickorna, när de får kliva upp på skjutsen och sätta sig till rätta bland klädplagg, husgeråd, sängkläder och mattor. Alla är väl påbyltade, det är kyligt i luften. Minstingen Berta kryper ihop i mors knä. De tre storflickorna åker också, men i uppförsbackarna vill de gärna hoppa av. Tänker väl att det blir lättare för hästen då, men håller också värmen bättre, när de går eller springer bredvid. Visst känns det vemodigt att lämna stugan, som varit deras hem och där de alla är födda. Flera gånger vänder de sig om för att säga adjö. Men när platsen är utom synhåll, tar förväntningarna inför det nya överhand.
Far har berättat om hur fint de ska få det där i Hjärtaskog. Det är klart att där måste vara fint, när det har ett så fint namn. Den kraftiga arbetshästen rör sig sävligt, men efter en knapp timme är de ändå vid målet.

De blir inte besvikna. Huset är mycket större än den lilla torpstugan. Två rum och kök nere. Och i köket finns en riktig kokspis. På övervåningen är det en kammare, men för övrigt är vinden oinredd. Runt omkring stugan växer morellbärsträd och krusbärsbuskar. Nere vid sjökanten står ett par aplar. Och vilken vacker sjö! Den ligger bara några meter från stugan. Här kan man bada och fiska när det blir sommar. Nu står träd och buskar kala, och marken är klädd i brunt gräs. Men man kan ana blommande fruktträd, grönskande lövängar, hagar och åkrar. Det bär iväg till lagården. Där står nu oxarna och vilar sig. De har fått var sitt ordentligt fång hö. Korna råmar igenkännande, och fåren vill också hälsa. Djuren ser lite osäkra och undrande ut inför det nya. Varför står vi här? 

Eva och Kalle hjälps åt att få lite ordning i huset. Flickorna vill också hjälpa till. De nya grannarna kommer och hälsar välkommen och bjuder på flyttgröt. Det finns bara två gårdar i Hjärtaskog. Den andra ägs av dess brukare, Gerda och Petter Johan Sandell och är Gerdas föräldrahem. Familjerna är inte obekanta med varandra. Petter Johan är bror till Kalles svåger August Wilhelmsson. Sandells har tre pojkar. Förutom Gunnar är det Ivar fjorton och Folke sex år. 

När kvällen kommer efter en tröttande dag, har tre sängar bäddats i det största rummet. Flickorna lägger sig två i varje säng, så som de är vana. Eva och Kalle sover i den tredje. Säkert känner de sig nöjda och lyckliga. Men kanske undrar de också, vad som väntar dem här. De tio åren i Snickaretorpet har gett dem både glädje och sorg, vad ska framtiden i Hjärtaskog ge dem? 

Kanske fick lilla Berta frysa under resan ändå, för strax efteråt blev hon sjuk. Mitt i alla bestyr med att få ordning på det nya stället, ger sig Eva ändå tid att skriva till morfar. Hon vet att han väntar otåligt på hennes brev. Och han besvarar det genast.

….… Käre barn Gud välsigne och bevare eder på edert nya ställe. Jag får nu tacka så möcke för det kära bref till mig varuti jag ser att ni trifs godt på det nya stellet det var roligt att spörja jag ser att ni har helsan utom lella bärta om Gud vell att lella bärta finge flötta hem då vore hon löckelig Jag ser att ni har skekeligt granfolk det var äfven roligt att spörja.

Den efterlängtade sonen

Den 2 april 1907, föder Eva en son. Man förstår väl föräldrarnas och även Magnus oro, när den lille insjuknar några veckor senare. Barnadödligheten är fortfarande stor och vaccination eller mediciner mot alla barnsjukdomar finns inte.
…….. jag hör att er lelle son inte är kry det var inte roligt men han blir väl bra om Gud vell vi får väl förbida tiden.

Magnus har också nyheter att förtälja. 
…….. di har fått främmat på Södratorp katta har fått en liten fleka på gamle dagar hon feck flekan i onnsdag den andra vekan Sälma hon är där nu om dagarna hon får väl vara där till katta blir någolunda bra o Ida har vatt där till Sälma kom det vär en frågan efter Sälma inu hon kom barnmorskan var hos dem hon sade att hon inte feck stiga upp så fort de är barnmorsk i fureby nu katta hon sir bra kryer ut men har inte svept barnet ännu hon har aldri svept något barn i sin tid hon säger att hon aldri vatt glad ved barn men nu är hon så glad vid fleckan men det trodde hon inte förut förän hon feck en själf. Ida frågade katta när barnet skull döpas det blir väl inte fören jag blir bra svarade hon ni har inte sakt vad er lelle pojk heter.
…….. det är så lesamt för vår snälle Präst är så sjuk så han kommer aldrig till mig mer en sådan präst kommer aldrig till fureby mer.

Eva och Kalle fick behålla sin pojke och hans namn blev Nils Gunnar Martin. Tilltalsnamnet blev Gunnar, detsamma som den son de miste fyra år tidigare. Katarinas och Johans flicka fick namnen Ebba Elisabeth. 

Nu går Georg i skolan igen. Man måste förundras över, hur fint han hanterar bläckpennan efter så kort skolgång. Han skriver brev till Vera. Skrivstilen är riktigt prydlig och stavfelen är få. Kanske har Georg fått lite hjälp av farfar med formuleringen, för ordalydelsen påminner om Magnus brev.

Älskad Vera jag får i korthet skriva några rader till dig och låta dig veta huru det står till med oss vi har hälsan och mår bra jag önskar att dessa rader måtte träffa eder vid sama goda förmån nu får jag låta eder veta att jag går i skolan om dagarna en järtelig kär helnsning till flickorna och även til Mor och far teknat av Georg Salsström

Adjö för denna gång Skrif snart

På baksidan av papperet har farfar Magnus skrivit en psalm.Dessutom bär orden ”en järtelig” och slutorden: ”Adjö för denna gång Skrif snart” den gamle mannens stil.

Den nya arrendatorsfamiljen i Hjärtaskog gläds åt sitt nya hem. Det är en underbar plats för barn att växa upp på. Runt omkring huset skjuter det upp grupper av pingsliljor i gräset. Barnen väljer ut var sin ’hobbe’, som de kallar för sin egen. De tävlar om vem som har flest blommor. Kalle gräver upp en rabatt vid stugväggen, och Eva köper frön och sår. Under sensommaren kan man sen glädjas åt reseda, prins Gustafs öga, sömntuta, malva och ringblomma. 

Någon gång varje år försöker Eva och Kalle ta sig ledigt för att hälsa på i Sjelfveverket och Nyborg. Numera färdas familjen med egen hästskjuts. Jordbruket i Hjärtaskog och skogsarbetet, som Kalle ägnar sig åt, kräver hästkrafter. För Magnus är dessa besök oerhört efterlängtade, kanske de viktigaste han får. Visst blir det trångt i den lilla stugan med alla nattgästerna, men barnen tycker bara det är roligt att sova på golvet. 

Mellan de sällsynta besöken blir det genom Evas systrars och hennes mors besök i Hjärtaskog, som Magnus får hälsningar och upplysningar om hur Eva och hennes familj mår. Däremellan fortsätter breven att vandra. Ungefär varannan månad skriver Magnus, och lika ofta får han brev. Fastän han säkert är medveten om hur mycket arbete Eva har omkring sig, uppmanar han henne, liksom tidigare, att komma och hälsa på medan han lever.
…….. Jag tror att min lefnads afton är snart till ända kommen mina fötter har svulnat lenge men nu har benen börjat svulna i dag fek Ida ta en simme (snöre) om dät högra benet för knäbandet räkte inte till det är nu öfver åtta år sen mor gick hän hon var åtta år äldre en jag så nu hoppas jag att jag snart får flöttja och legga mig till ro och vila.
…….. Jag undra om du kommer nu ve messomer om vi lefver Jag har inte haft någon af mina barn tjärare än eder.

Furubyborna har mist sin präst. Frans vandrar långa vägar för att besöka kyrkor, där det finns präster, som predikar Guds ord på det sätt han föredrar. Den 16 september skriver Magnus: 
…….. i går var Frans vid Jät och hörde pastor jelmgren för lite sedan var han vid Tävelsås och hörde Jakopsen i natt har potatissjelkarna fruset bort här hur det kan va mäd havren det vet vi inte ännu några bref från amereka höres inte af vid fureby har vi ingen herde nu sen andersen dog han brukade va hos mig två gånger om året Hagelbärg han bryr sig inte om fureby församling kan man kalla sådana för själasörjare Ida var i Ramnåsa hos Becksell han kom till mig dädesjö märknasdag han bävade inte för att gå vägen fram och till baka han näkade inte heller för att komma till mig det är lesamt att man inte skall ha en präst i en församling nu är tre gamla pärsoner bortgångna innom Westorps rote som inte kunde få någon prest till sig di hade buet till hagelbärg två da i rad men han svarade att han inte hade mäd furuby församling att göra kan man kalla sådana Herdar di hadde bud efter Ursander till gamla Johanna på stenshult men när han kom var hon död.
…….. både gamla och onga går all värdens väg Osker i Kronegården dog den andra vekan han var omkring 30 år.

Oskar i Kronogården - det var ju han som förlorade alla sina barn i difteri. Nu är hans unga änka alldeles ensam. Inom sju månader har hon mist hela sin familj. 

Denna höst har Frans bestämt sig för att gå och hälsa på i Hjärtaskog. Han vill naturligtvis se den plats, som Eva talar så vackert om. Nog skulle hans far velat följa med, men nu är han alltför orkeslös. Åldern tar ut sin rätt. I december ska han fylla 87 år. Men brev kan han fortfarande skriva. Denna gång är det varken Eva eller Vera som är mottagaren. Det är till Karl han skriver. Denne har bett Magnus att berätta om sitt liv som soldat, och det är en del av det brevet jag tidigare har återgett.
Brevet börjar:
Guds Frid Min tjära Carl Isaksson Jag får hjerteligt tacka dig för det ni har gifvet mig velket jag glömde när jag skref sist.

Längre fram skriver han:
…….. tjäre barn Jag vet att ni har altid brått mäd edre värdslige bestyr men ta er några minuter frihet att tala mäd eder frälsare ni behöfva alldrig ångra den stunden.

Gården i Hjärtaskog kan föda flera djur, än de som kom med från Snickaretorpet. Kalle köper en ko till. Kvigkalvar föds upp och blir kor. Så småningom finns, förutom de båda oxarna, fem kor, ungdjur, fyra-fem får, en gris och några höns i ladugården. 

I augusti 1907 får Gunnar en liten kusin. Kalles syster Jenny föder sitt tredje barn, en dotter som får namnet Ester. Men moderns återhämtning efter förlossningen uteblir. Hon magrar och känner sig orkeslös och missmodig. Snart måste hon söka läkare och får det tragiska beskedet, levercancer. Jennys mor och brodern August lämnar under hösten Hoaberg och flyttar till Blankadal. Möjligen är tanken att de ska kunna hjälpa den unga familjen.

Barn kommer till världen och en ung mor lämnar den

Jenny

Mer än två år har gått sen Johan Skön gifte om sig. Då lämnade hans dotter Vendla  över husmorssysslorna till styvmodern och tog plats som piga. Hon lämnade också sin lilla dotter Greta i faderns och styvmoderns vård. Margareta, som hon egentligen heter, är sex och ett halvt år, när hon börjar skolan i januari 1908. Johans nya hustru tycker inte om flickan och anser att hennes mor handlat ansvarslöst. Det tycker också Magnus, men han plågas av, att den lilla behandlas illa av den bryska Katarina.
……. På Södratorp har di helsan Frans och Ida och Georg di var där i fredags qvell på kaffräpp det var ebbedan (Ebbas namnsdag) di skulle fyra (fira) Wendla hon varken skriver eller någonting så Skön han får höra så möcke han behöva men han kan inte kasta ut barnet det är en besynelig menniska hon har hatt god nötta af flekan när hon gått ut i lagon eller var som helst men det är blott för hon inte får några penger för henne men hon behöva inga di har sålt grisa och jökalva han super inte upp Pengerna har inte smakt starkvaror på många år.

Från lördag eftermiddag den 18 juli sitter Magnus på en stol vid fönstret och tittar ut mot vägen. Han fortsätter med detta mest hela söndagen. Han hoppas att Eva ska kunna ta sig ledigt ett par dagar nu efter höskörden och komma till honom. Det är vid den här tiden, hon har lättast att komma ifrån. Lovisa har gett honom ett litet hopp, när han för henne har påtalat hur länge det är, sen han sist såg Eva. Lovisa menade, att Mina kanske skulle kunna gå till Hjärtaskog och ta hand om barnen och lagården ett par dar. Det är detta han nu hoppas på. 

Stundtals kommer Georg och ställer sig bredvid honom. Han förväntar sig att Vera och Elin ska vara med. Ibland springer Georg ut och travar iväg bortåt Södratorp till. Han vill vara den som först upptäcker främmandet. Men det blev inte så som de båda hoppades. Eva såg ingen möjlighet att lämna lillpojken och den övriga familjen. Gunnar är odygdig och måste ständigt passas. Han har lärt sig gå, och sjön ligger så farligt nära. Visst är flickorna duktiga, och svärmodern finns ju också, men lämna dem vågar hon inte. Det är så mycket som kan hända under ett par dagar, och Eva skulle hela tiden oroas över detta. 

Hösten 1908 är det dags att börja skolan även för Julia. Liksom Greta i Södratorp fyller hon sju år i juli. Ända sen spädbarnstiden har Julia varit mycket klen och ofta sjuk. Föräldrarna inser att något är fel och reser med henne till Växjö lasarett. Där konstateras att hon har anemi, en blodsjukdom, som hon kommer att ha hela livet. När hösten och skolstarten närmar sig, bestäms att Julia ska få stå över till nästa år och om möjligt hämta lite nya krafter.

Denna höst nås Eva och hennes familj åter av ett dödsbud. Evas bror Kalle, den som hon tänkte ta avsked av på säteriet och som blev den ende av syskonen som emigrerade till Amerika, var död, bara 31 år gammal. Inte heller den här gången känner jag till dödsorsaken.     

Den 21 januari 1909 skriver Magnus:
…… .Jag ser att ni har fått en liten sommer Piga till nu har ni väl Pigor men drängar har ni för lite jag ser du är klen det kan väl inge undra på jag ser äfven att fleckan har varet sjuk.

Den lilla sommarpigan är Ingeborg, men hon kom till världen en vinterdag, den 10 januari. Hela hennes namn blev Elsa Eva Ingeborg. 

Magnus skriver vidare:
…… Johan Skön och Katrina låter helsa och tacka för helsningen di har helsan hon får väl en liten hon mä när det vatt lite så han får barn på gamla daga.

Den blivande fadern, Johan Skön, är 53 år. Den 10 mars, fem dagar efter sin 43-årsdag, föder Katarina sonen Axel. 

Den 23 mars 1909 lämnar Jenny jordelivet. Två månader senare skulle hon ha fyllt 35 år. Förutom maken efterlämnar hon tre barn sex, fem och drygt ett år gamla. När Jenny förstår att hennes liv snart ska ta slut, ber hon svågern och svägerskan, Petter Johan och Gerda Sandell, ta hand om den lilla. Redan före Jennys död får Ester flytta till Hjärtaskog, medan de äldre barnen tas om hand av sin far.

 Magnus brev är skrivet strax efter påskhelgen.
…… jag ser i ditt bref att kallas söster var så sjuk jag undra om hon lever eller hur det är mäd henne jag undra hur det är mäd din gamla svärmoder hon har haft många bekymer den stackas gumman var snella och helsa henne från mig jag önskar till herran att vi snart får träffas i den eviga glädjen.
…… jag kan hälsa från Södratorp di har helsan di har fått en liten son han heter Axel Robert Evert.

När någon var död, var det inte ovanligt, att den dödes närmaste släktingar inbjöds till auktion på den dödes personliga ägodelar. Kanske kan detta i år tid anses närmast makabert, att man auktionerade ut en ung kvinnas kläder, men det var ett sätt att få lite kontanter till begravningskostnader och till den drabbade familjens uppehälle. Vid den auktion som hölls efter Jenny, ropade Kalle bland annat in hennes fina ljusa silkessjal. Tack vare det blev jag senare ägare till denna klenod.

Om en gammal silkessjaletts historia berättar jag under fliken Jennys sjal.

Amerikabrev och andra brev

Familjen Björk i Amerika, moster Charlotta med make och sina två äldsta barn.

Äntligen har Magnus fått brev från Amerika. 
…….. jag har fått bref från Amereka di har någorlunda hälsan lotta hon är inte så kryer Augusta och Anna Lovisa di var hemma när Amanda läste i kyrkan men nu är hon borta hon mäd hon hadde skrivet brevet Pojkarna di vell aldri skriva i Amereka där tökte di att det var unligt att jag kunde skriva när jag är så gammal jag skrev 3 brev innan jag feck något lotta hon var lesen för hon inte feck Pojkana till att skriva nu vet jag inte när jag får något bref mer min tid är väl snart förliden.
……. om lörda åtteda har jag löfte om ostamjölk jag undra om du kommer till mig mäd ostamjölk det blir den 24 juli.

Stackars gamle Magnus, han försöker förmå Eva att komma. Hur gärna skulle hon inte vilja göra honom den här tjänsten. Det är med stor sorg hon gång på gång tvingas göra honom besviken. 

I juli-augusti är det rätt tid för yste. Korna har nu släppts på de skördade klöverfälten. Det kraftiga betet ger mera mjölk. Den får en speciell klöversmak, men det märks inte på ostarna. Bondhustrurna i Hökhult och Hjärtaskog med omnejd har kommit överens om, vilka dagar var och en ska ysta. Tidigt på morgonen samlas de med sina mjölkkrukor hos den som står i tur. De flesta har lyckats få ihop ett par kannor, c:a 5 liter. Om någon har mera, misstänks hon för att kunna trolla. Alla kvinnorna bjuds på kaffe och dopp, innan de vandrar hem igen med sina tomma krukor. Det går åt mycket mjölk till julosten, 50 - 60 liter. Några mindre ostar bör det också bli. Den sista ostmassan får barnen ta hand om. Var och en får göra en egen liten ost i en kaffekopp. Efter ett par dagar, medan den fortfarande är mjuk och fuktig, äts den med god aptit upp av sin ägare. De större ostarna fordrar noggrann skötsel. De ligger insvepta i handdukar i ostkorgar. Varje dag byts dukarna ut mot torra, och ostarna vänds i korgen. När de efter en tid torkat, läggs de i rågbingen. Det är det bästa skyddet för att de inte ska mögla. Efter nån månad kan man ta fram en mindre ost och märker då om ystningen var lyckad, men julosten får inte skäras förrän på julaftonen. 

I januari månad 1910 börjar skolan för förstaklassaren Julia och storflickorna Elin och Vera, som börjar i femte och sjätte klass. Eva har hela sommaren och hösten haft god hjälp av dem, men nu måste de i första hand sköta sitt skolarbete och sina läxor. 
…….. Jag ser i ditt bref att du har bara di små hemma det är väl inte möcket jelpe Jag har nu fått bref från Klas han har helsan han arbetar 2 kilometer från Stockholm jag får nu låta eder veta att jag har fått brev från Amereka di har helsan Lotta låter helsa så möcket till dig hon får ingen till att skriva utan Amanda är hemma hon var hem lite ved jul sen geck hon till stan igen Pojkarna di vell inte skriva något.

Magnus är glad över att äntligen kunna förmedla en hälsning till Eva från moster Lotta. Efter tretton år har hon kommit över något av den besvikelse hon kände, när Eva ställde in sin amerikaresa.

Lille Axel i Södratorp är nu tio månader gammal. Han är full av upptäckariver men har inte lärt sig vad som är farligt. 
…….. Jag får omtala en olöksam hendelse som skede på Södratorp deras lelle Pojk skållade sig illa på den ena armen och lite på fötterna hon hadde satt ett fat fläskspa på bordet Pojken var tellreds att nappa tag i fatet och velva det på armen så halva armen blef flådd men di har honom hemma jag har skrevet så illa så ni kan inte läsa det jag feck gå och lägg mig eller hadde jag trellat af stolen och är jag darhender nu så det är jämt förbi mäd mig nu.
…….. Georg han är mäd åt skogen det hadde varet oturligt i da Skön och Petter har brutet af stockasåget så Georg kom hem efter ett annat trädet hadde snurrat runt men det var en Guds löcka att ingen blef skadad såg det hadde de 2 hemma men det besta geck åt den 15tonde börjas skolan för Georg han fek bref från en söster som bor i Arvika hans föräldra di har fördärvat båda två så det är fattigt det är så många arbetslösa i Stockholm så det är ett stort elände.
…….. skrif en gång till medan jag lever ni följer mig väl till Graven.

Frans visar stor bitterhet i sitt nästa brev. Han tycker att släktingarna vänder sig ifrån honom. Frans vill få dem att förstå, att all den glädje livet kan ge är av ondo. Han har misslyckats med att omvända sin svåger Nils Petter. Det har resulterat i att han helt slutat besöka Nyborg. Inte heller systern Lovisa kommer så ofta. Varken hon eller hennes döttrar orkar längre ta emot alla klagomål Frans öser över dem.
Georg får också ta del av fosterfaderns förmaningar, som han med sitt livliga temperament inte orkar lyssna på. Han dras i stället till gamle farfar. Nu hoppas Frans på Evas och hennes familjs förståelse och medömkan.

Högaktningsfult
Eftersom far har skrifvet så vell jag fatta pennen i min olärde hand för att tacka för hälsningarna som vi har bekommet i fars bref var i vi ser att ni är begåfvade med den stora nådegåfvan hällsan allesammans Glöm inte att tackka Gud för hälsans dyra gåfva. Jag har glömt Gud den mästa tiden så nu så ser det ut som Gud velle glömma mig så hade jag inte Guds rena ord som uppehölle mig så vågade jag inte att gå till nådastolen Jesus. Nu så kan jag tala om att både söskon och söskonabarn har fått en stor afsky för Frans Skön inte har jag sitt Lovisa på långa tider och Tilda hon har det bra så hon har inte låtet oss spörja till sig och inte har jag kunnat gå till någon af dem för jag vet inte om jag blir motagen när di alla håller sig tösta Sälma hon var hemma öfver ett år men det var för simpelt att gå till Nyborg Mina hon är kommen i Paradiset här på jorden så hänna har vi inte sitt sen hon jefte sig Det mäste som grämmer mig så är det för jag har sett hur förskräckligt det går för alla som förrackta Gud och hans ord för nå man kan vara ifrån Guds hus i åravis så vet jag enligt Guds ord att Gud vänder sig ifrån oss och till di som jöra dess frukt Jag för min del så har jag inte något annat än synd och elände att berömma mig af inför Gud Älskade glöm inte att vi är hitkomna för det Himmelska riket och inte för detta lifvet Nu så lider det mot afttonnen och dagen är förliden här ni är i denna jämmerdalen Gud vet om inte detta brefvet är det sista jag väntar dagligen på bud från åfvan efter om så är ske inte min velja utan din detta syndiga lifvet som äfvers och spörs i tall och skrift det ryser i varje rättänkkande själ att höra och se det elände i varden som kunde vara jubel och glädje i Herren jävulen går omkring som ett rytande Läjen och vell sluka var enda själ i di yttersta tiderna som nu är inne enligt Guds egna ord som går i fullbordan Jag får sluta med många skära hälsneger från oss alla vänligen af en ringa hand 

F G Skön glöm inte Jesus

Nästa brev är lite hoppfullare. Trots att de flesta av syskonbarnen har vänt sig från honom, har han andra vänner och Eva tror han fortfarande på som en trogen vän.
…….. du ber oss komma till eder i sommer det är omöjligt för oss att komma åt för far han är så dålig så vi kan inte lemna honom ensammen bara en dag men ni som har häst ni kan resa hit vid mesommer det gör er inte någonting för ni får nog någon som står vid kussen ett par timma medan ni hälsa på 90årigen på Nyborg jag har så monga bekanta så om jag skulle gå till alla så ginge det åt ett helt år det är för drytt att gå långa väger när man tråtna upp bara vid en mils väg om det blir bana ifrån Attsjö och till lenhåfda då skall jag resa till eder minst två gånger om året Men om vi lefver till Ettesomman så skall Georg och jag resa till Lenhofda en söndag så får vi väl träffas där Men jag vill si eder här först som har egna skuss det aldra angelägnast är att vi laga så att vi få träffas där uppe i de Himmelska ladorna där sjukdom och tröthet och nöd och sorg vardar fjarran från oss.

När änklingen August Vilhelmsson gifter om sig, i juni 1910, bjuds farmor Kristina att flytta till Hjärtaskog. August har tidigare under våren flyttat till Stockholm, där han fått arbete som snickare och Erland vårdas ännu på Sankt Sigfrids sjukhus.

Kammaren uppe på vinden görs i ordning till Kristina. Kalle reser en dag till Växjö för att hälsa på sin bror. Han inser då att Erland bara blivit sämre sen han kom till Sankt Sigfrid och erbjuder honom att flytta till Hjärtaskog. Efter att Kalle skrivit på ett förbindelse där han lovar ta ansvar för Erland, blir det så. Kristina får dela kammaren med sin son och familjen blir mera trångbodd, men sommartid flyttar de större barnen upp på den del av vinden som inte är inredd. Där är luftigt och skönt, och barnen älskar sin sommarbostad. 

Kalle får nu god hjälp av sin bror med skötseln av jordbruket, och i gengäld får han en trygg tillvaro och en liten lön. Så länge hon orkar, hjälper Kristina till i hushållet och med barnens skötsel. Många strumpor och vantar växer fram mellan hennes händer.

En dag lämnar Kalle gården. Han är hemlighetsfull, måste göra ett viktigt ärende och ska vara borta några timmar, säger han. Sent på eftermiddagen får Eva och barnen se en syn som de aldrig kom att glömma. Far kom hem ledande på en kraftig arbetshäst.

På vintrarna arbetar Kalle och Erland i skogen. Med hjälp av häst och oxar drar de ihop timmer och forslar det till Sävsjöströms sågverk. På hösten bygger de en kolmila. Under en tid kräver den passning dygnet runt. Efter några år byter Kalle ut oxarna mot ännu en häst. Skogsarbetet ger familjen kontanter, och de år som följer lever man ett ekonomiskt sett tryggt liv på gården. 

Till barnens förtjusning bygger Kalle en präktig roddbåt. Nu kan de ro ut ett stycke på sjön, när de ska fiska och behöver inte bara hålla sig på stranden. Sommartid har Eva fullt upp med arbete utomhus, med höbärgning och rensning av potatisland, kålrötter, rovor och morötter. Under hösten ska allt skördas. Barnen får också hjälpa till, med att passa småsyskon och med det övriga arbetet. De får lära sig sköta djuren och att mjölka. Under vintern måste man se om klädförrådet. Eva spinner, stickar och väver. Och hon lär sina döttrar dessa konster. I hennes vävstol växer fram bomullstyger till sommarklänningar och ylletyger till byxor, kappor och jackor. Under några dagar varje år får man ett efterlängtat besök. En sömmerska kommer till gården, och under hennes skickliga händer förvandlas tygerna till kläder åt hela familjen. 

Från år 1910 finns bara två brev skrivna av Magnus Skön. Kanske har han skrivit flera, fast de kommit bort. I detta brev lägger han ner en enkrona och ber Eva köpa frimärken åt honom.
…….. om ni vell secka mig frimärke för kronan det ser jag aldra helst vi skriver möcke på Nyborg i går skrev Georg åt mig till Konungen han skriver bra nu jag får skriva vart år om jag skall få något i den kassan och så har han fått sin Mammas fottegrafi så han har skrivet tre bref på 2 dagar och Frans han skriver till sina Venner så här går åt många frimärke var vecka dem kan ni lägga i ett bref di väger ingenting.

Med döden i åtanke medan livet går vidare

1911 på årets första dag, och på Karls fyrtiotreårsdag, begåvas familjen med ännu en dotter. Hennes namn blir Ester Jenny Maria. De två första får hon efter sin lilla kusin i granngården och hennes döda mamma. Tilltalsnamnet blir Ester.

Eftersom gårdsarrendet i Hjärtaskog inte betalas i dagsverken utan i reda pengar, innebär det, att Kalle kan planera sin arbetsdag som han vill. Under vintern, när inte själva jordbruket kräver så mycket av honom, blir det, som tidigare nämnts, timmerkörning och kolning. Men Sävsjö skogar är vidsträckta och många skogsarbetare har sin försörjning här. Kalle har en skyldighet gentemot gårdens ägare inskriven i arrendekontraktet. Han ska upplåta husrum till ett par eller tre skogshuggare under vintern. Det är vanligtvis helt unga män utan egna familjer. De inkvarteras i det mindre rummet i nedervåningen. Där får de själva laga sin mat i den öppna spisen. Familjen, som nu består av nio personer, får samsas i ett rum och kök. Möblemanget består till största delen av sängar, trots att barnen ligger två eller flera i varje. I kammaren på övervåningen bor Karls mor och Erland. Resten av övervåningen används bara under sommaren.

Magnus har nu fyllt 90 år. Han har förberett sin hädanfärd. Han skriver till Eva och berättar: 
……. jag kan tala om att Sedergren har jort min wilokammare nu så hon är till ress den kostade 12 kronor han feck lov ha torra bräder i fall hon blir ståendes en tid det vet Gud allena och inte jag men jag tror att ni kommer väl hit och följer mig till graven jag töcker att tiden kan bli så långer jag töcker den skulle länge sedan varet inne men Herren har inte ännu fått mig som han vell ha mig.
……. just som jag nu skriver detta brev kom Möllan vid södreqvarn hem mäd min vilokammare det kostade 1 krona så hon kostar 13 kronor men ni kan alri tro så vaker den är jag bestelde den för jag velle si den medan jag levde och det feck jag också ja Gud gifer mig ro i min lele kammare jag hoppas mäd Jesu jelp och stora nåd att få ro hos min käre Frälsare för min fattiga själ i Himmelen ja Herre Jesu hjelp alla som behöva jelp.

Vid midsommar tar Eva och Kalle sina yngsta barn med till Nyborg. Nu kan de lämna hemmet ett par dagar, eftersom de har så god hjälp av Karls mor och bror och av de äldre flickorna, som får stanna hemma. Magnus njuter av att se Evas små barn. Det är dock ett par saker som oroar honom. Lilla Ingeborg, som är två och ett halvt år gammal, har så trög mage. Och så är det detta att Kalle inte står ut med Frans predikningar. Kalle kan inte lämna Frans oemotsagd. Det blir häftiga dispyter dem emellan.

När det är dags för hemresa, får Eva ett litet minne med sig hem, en bön som Magnus skrivit ett par veckor tidigare: 

En liten bön till min käre Frälsare
Jag tackar dig Herre Jesus att du har givet mig så många nådedagar här på jorden jag tackar dig Gud att du ännu givet mig den nåden att jag ännu kan taga pennan i min darrande hand det är en stor nåd Jag tackar dig Gud min käre Himmelske Fader att du haver låtet mig leva till den dagen då jag kan få se mitt lella vilorum nu beder jag dig min käre himmelske fader att du låter min usla kropp få vila i ro till du kommer och veker mig upp Låt nu min käre Frälsare min fattiga själ få vila i ro hos dig ja detta beder jag av innersta järta min käre Herre och frälsare jag släpper dig icke förr än du välsignar mig ja kom snart mäd din välsignelse Min Herre Jesus Amen 
M Skön
Attsjö den 6 juni 1911 

Ett Menne Från Morfar 

Upplivad av sommarvärmen - eller möjligen av det kära besöket, skriver Magnus ett långt brev bara några dagar senare. Hans största bekymmer är sonen Frans ständiga ”disponterande”. Han anar att det är orsak till att flera av hans barnbarn sällan besöker honom.

Ömt älskade barn Gud jelpe oss alla jag måste skriva några rader till eder jag undra så möcket huru det är mäd den lella flekan jag kom att titta i puttan när jag kom ut det var förskräkligt vad hon hade faret illa det stackas barnet även undra jag huru hemresan geck jag kan tala om att vi har så vackert rägnväder i dag Herren har ännu inte öfvergivet oss men de äro väl få som tacka honom därför
käre barn bli inte onda på oss för fransas disponterande skull så att ni inte vell komma till mig om jag skulle leva men jag tenker att Eva känner fransas dispiskoner jag fårtiga många gånger om jag har aldri så rätt det har jag för jag geck här och trälade han har inte behövt skatta mer än 12 kroner om året så länge jag lever i 10 år hade Ida 9 kr om året då hadde inte han mer än 3 kr att lägga Ida hon är möket snell mot mig Gud i hemmelen löna henne där för velket jag tror att han gör nu har hon att göra mäd Potaterna frans och Georg di är åt skogen och hugger kolved Ida hon velle järna gå till eder en gång i sommer och si edert nya stelle om vi lever velket jag inte är mot på men båda vell jag inte gå in på för va ensam det kan jag inte dagen efter ni var hemkörda blev jag sjuk och hela natten så hadde jag ingen ro men nu är jag uppe igen och setter här och Preta mäd pennen en kär helsning till eder gamla farmor Jag önska af hela mett järta att snart få träffas i den hemelska Glädjen men vi måste legga bort alt värsligt men det är det svåraste av alt när man blir Gammal då är Satan framme och då försöker han mäd tusende konster att få menniskan på fall mäd Jesu jälp måste vi strida natt och dag detta får jag ärfara mäd Jesu jälp måste han vika det går inte mäd egena krafter.
……… Eva lella Glöm inte att bedja varken när du legger dig eller stiger upp bed för dig skälv bed för din make bed för dina små barn bed för din Gamle morfar som går här vid gravens brädd tänk inte som många andra det är långt innan jag blir så gamel som gamle morfar.
……… jag kommer väl ihåg när mor var i sina onge dagar hon bad både för mig och för sina barn men jag hadde då min glädje i värden
……… jag har haft den glädjen att emotaga 1 brev från Amereka di har alla helsan lottes sonhustru hon är så sneller och skriver åt henne nu har hon sjekat hit sin lella flecka (ett fotografi) hon är 1 år och 8 måna hon är så vacker och fet och stor hon likna bra möcke din lella som var här.

Frans lider av samvetskval efter drabbningarna med Eva och Karl och vill försöka ställa allt till rätta. Men inte ger han sig så lätt, och visst är det en ny ’predikan’ han sänder dem? Högaktningsfult Wälkomna ännu en gång till antingen vi lefver eller dör lefver vi i finenskap till varandra så bör vi så Möke oftare komma till sammans så vi får lära förstå varandra jag vet nog att det inte är Eder emot att jag går till eder men när jag öppet hör att det är bara för fars skuld ni kommer så svider det i mitt skuka bröst för jag vet på mitt samvete ingen orsak att Ni bär fienskap till Mig jag blef glad när jag fick si Eder Men om jag hade vist om att Ni kom så hade vi väl lagat så vi hade kunat taga Emot Eder lit Bätre. Men jag önskar af hela mett Hjarta att Herren finge öppna våra Blinda ögon här i Nådetiden så försmår vi inte vår fattiga Nästa om vi aldrig har sett varandra för. Men så länge som varden är oss skärrast så hata vi alla som vell vandra på sanningsväg den som vardens vän vell vara han är Guds fiende det säger Jesus i sitt ord
……… Älskade Barn små och stora alla liger Mig lika på Hjarttat tänk På Gud i Eder ondom han älska alla som vill Jesus rätt Åkalla om vera finge Gå hit En gång i såmmer så skulle vi fölya hänne till lenhåfda En söndasMorgon När hon Går hem.
……… jag höll Efva som Min söstar När hon växste upp här så kan Ni tänkk Eder att det svider i det sårade hjarttat.

vänligen af en fattig syndare F G Skön 

I Lenhovdas skolor undervisas årskurserna 1-3 under hösten och 4-6 under våren. Under höstterminen 1911 ska Julia gå i tredje klass. Det innebär, att när Berta ska börja skolan nästa höst, kommer hon att helt ensam få traska den ett par kilometer långa vägen genom tät skog till Hökhult.

Därför bestäms, att hon ska få börja redan denna höst, för att få sällskap under sitt första skolår. Berta har nyss fyllt sex år, men hon är en vaken och pigg tös, så det ska nog gå bra, tror föräldrarna. 

Det blir dock inte riktigt som man tänkt, även om Berta klarar skolarbetet med glans. Julia är ofta sjuk, och många dagar måste hon stanna hemma i sängen. 

Bitvis får Berta ibland sällskap av ett par pojkar, som gör allt för att jaga upp henne. De hotar med spöken och troll och sådana varelser känner Berta till från jultidningarna barnen brukar få. Hon ser underliga figurer överallt bakom träd och buskar. 

En tidig morgon möter hon en ovanligt ful och illa klädd gubbe. Julia är med den här gången och hon vet vem han är, men det lugnar inte Berta. 

 - ”Ett troll, ett troll”, ropar hon och springer och gömmer sig bakom en buske. 

Hökhults skola 1911. Främre raden: nr 5 Berta. Mellanraden: nr 2 från vänster Julia, nr 3 från höger Elin.

Julförberedelser och julfirande

De båda aplarna nere vid sjön bär frukt av två olika slag. På det ena trädet växer sommarfrukt. Den kalasar barnen på under sensommaren. Ibland kokas det också äppelkräm. Det andra trädet bär vinterfrukt. En höst är det ovanligt mycket äpplen, och Eva och Kalle samlar äpplena i en säck. Utan att barnen vet om det, gömmer de frukten under höet uppe på höskullen, eller rännet, som man säger i Småland. Barnen känner nog att det luktar ovanligt gott från höet men upptäcker aldrig äpplena. 

Vid jultid säger Kalle en dag:
 - Om vi skulle hämta det där vi har på rännet, om inte de tvåbenta råttorna har varit och tagit det?
Det blir stor förtjusning, när den gömda skatten kommer fram. Aldrig någonsin har barnen ätit så god frukt som denna. 

Under sommaren köper Kalle en liten spädgris. Lagom till jul är den slaktfärdig. Nu blir det julmat. Eva stoppar korv, kokar sylta, gör blodpudding och leverkaka. På julbordet finns sen också skinka, revbensspjäll, fläskkorv och köttbullar. Men det är inte bara den egna familjen som får del av det goda. 

Ägaren till Sävsjö säteri har upplåtit en gammal bondgårdsbyggning i Singelstorp som fattigstuga till dem av säteriets gamla f.d. torpare som saknar annan bostad. Sin mat får de själva skaffa sig genom att gå ’på rote’ och det är böndernas skyldighet att dela med sig till dem. Eva är beredd på att lämna ifrån sig både fläsk, korv, limpa och en ostbit, när någon av dem kommer. 

På gården odlas havre, råg och korn, för familjens och husdjurens behov. Kalle far till kvarnen i Sävsjöström för att få säden mald. Men det finaste mjölet, rågsikten, bereds vid kvarnen i Forsa. Till jul ska det också bakas, först och främst jullimporna, vörtbrödet. Detta bröd är mycket saftigt och gott och dessutom hållbart. Förvarade i rågbingen, liksom osten, håller det sig ännu bättre. Till var och en i familjen bakas en liten jullimpa till julhögen. Sen bakas det vetebröd och småbröd. Vete odlas inte i Hjärtaskog. Det mjölet får man köpa. Eva bakar eklöv, kransar, mandelmusslor och pepparkakor. Dessa kakor finns också i julhögarna. 

På julaftonens förmiddag är det stor aktivitet på gården. Stugan är julstädad och fin med rena dukar på borden och nya trasmattor på de skurade golven. Kalle bär in julgranen. Den blir klädd med ljus, flaggor, karameller och glänsande pumlor. Barnen bär in ved för hela helgens behov. När Eva är klar med morgonsysslorna i ladugården, sätter hon en stor vattenkittel på köksspisen. Det är dags för julbadet. Alla barnen får i tur och ordning kliva ner i den stora träbaljan, som placerats på köksgolvet. Efter badet kläs de i sina helgdagskläder. 

Djuren i ladugården har utfodrats med lite extra godsaker. Hästarna har fått både bröd och några sockerbitar. Ute på gården har Kalle hängt upp några havrekärvar i träden, för att också småfåglarna ska känna att det är jul. 

Mitt på dagen är det dags för dopp i grytan. Skivor av vörtbrödet doppas i skinkspad och äts tillsammans med fläskkorv och revbensspjäll. 

Efter måltiden får alla barnen var sin jultidning att fördriva resten av dagen med. Det är Tomtar och troll, Sagoprinsessan, Lill-Nisse, Flickornas julbok m. fl. Några andra julklappar förekommer inte, men alla är nöjda. De äldre flickorna får läsa för sina småsyskon, innan de kan ägna sig åt sina egna tidningar. Under eftermiddagen kokas det kaffe och julhögarna avsmakas. 

När Eva och Kalle har skött om djuren på kvällen, tänds ljusen i granen och familjen samlas runt julbordet. Nu bjuds det lutfisk med senapssås, skinka och risgrynsgröt. Efter måltiden sjunger alla med i ”Var hälsad sköna morgonstund” och ”Stilla natt” innan Eva läser julevangeliet. 

Därefter är det hög tid att komma i säng. Julbordet dukas inte av, utan maten som blivit över lämnas. Detta är en mycket gammal sed, som lever kvar sen den tid då man trodde att de avlidna släktingarnas andar skulle komma tillbaka under julnatten och då ska julbordets läckerheter finnas också för dem. Farmor Kristina håller fortfarande fast vid den tron. Ljusen släcks men fotogenlampan får lysa denna natt. Barnen har svårt att somna genast efter en händelserik och spännande dag. 

De äldre flickorna ska tillsammans med far och farmor fira julotta i Lenhovda kyrka. Resan görs med häst och släde, eftersom det är vinter-före. Man är ute i tid och hästen travar med god fart den knappa milen till Lenhovda. Klockan fem börjar ottan. Kristina är rädd att man ska komma för tidigt. Att man ska störa ’döingarnas’ otta som hålls före de levandes. Vera och Elin lyssnar med skräck på farmors prat. Under hela ottan kan de inte släppa tanken på vad som har förekommit i kyrkan under natten. 

Det är flera slädskjutsar som kommit från Hökhult, Hjärtaskog och Skäraskog till ottan denna juldagsmorgon. På hemvägen blir det kappkörning och hästarna får visa vad de går för. Den som är fortast hemma efter julottan, kommer att först ha skörden under tak nästa år. Den tron håller man också fast vid. 

De sista åren och de sista breven

Det är länge sen Magnus hörde av Eva. Han har inte fått svar på sitt sista brev och när han nu skriver, i januari 1912, kan han inte låta bli att vara lite spefullt. Kanske hon tror:
…… att jag är förgamel så jag inte kan läsa något brev.
…… det är verre mäd Frans han har varet sjuk en långer tid. han har varet hos lasarätsdockton han ordenerade det kostade 12 kronor mäd docktons besvär men om det kan jelpa det vet ju ingen han sade att det hade börjat fräta på longorna då blir det longsot han skulle komma till sannatorjum det kan han inte det är födyrt Ida stackan har 2 gubba som leger om dagarna.
…… i dag som är den 23 skall hon in mäd Georg till dockton han tro att han har samma sjukdom han mä det är tredje gången han söker dockton men jag kan inte förstå någon sjukdom på han han är så yr han har lite hosta men jag har haft hosta i många år men inte sökt Läkare en då men barnhuset får betalatt det blir en dyr Pojk till sist.

Knappt en månad senare, den 19 februari, skriver Magnus igen. Nu har han fått brev från Eva. Hon har berättat om sin oro för Julia, som är så klen och ofta sjuk. Och Magnus försöker trösta på sitt eget sätt.
…… det vore best för henne att vår herre toge henne till sig och hon sluppe denna onda värden jag har några barn före mig hos Gud men på jorden har jag så många så jag kan dem inte räkna jag har barn och barnabarn samt barnabarns barnbarn jag har nu förlorat räkningen.

Idas svåger Frank i Herråkra har hastigt dött.
…… vad som anbeträff mäd Frank så tror jag att han kom lökligt hän han läste Guds ord mäd en sådan vördnad.
…… när han kom till Nyborg velle han läsa en Predikan det är väl sellan eller aldri som det händer men om nogon tidning leger till handes då blir di inte sena att si vad där står det är så roligt men Guds ord frågas inte äfter.
…… jag undra om ni har sport till Lovisa hon har fallet kull och slaget sig i den ena armen så hon har inte kunat mjölka hele ventren hon har Piga hele ventren även har jag hört att di skall flötta nu till södra åreda.

Nästa brev är daterat den 8 maj. Magnus meddelar att Frans är lite bättre och ”kan uträtta lite”. Även Lovisa är nu bra i sin arm. Hon och Nils Petter har lämnat Sjelfveverket och flyttat till Södra Åreda i Hemmesjö socken. Om Lovisa skriver han vidare:
…… jag tenker att hon kommer väl till fureby kyrka mä det första då får jag väl spörja henne nu bor di vid stora vägen di har inte längre till fureby en till Hemsjö sådan väg har di aldri haft di har äfven löfte att åka till kyrkan här.
…… du säger i ditt brev att det är 16 år sen mor dog dät var mellan den 8tonde och 9de eller som i natt hon kämpade mäd döden hon bad Gud om jelp i sista andetaget.

Sondottern Vendla var Magnus en gång mycket bitter och besviken på. Han ansåg att hon var både lat och ansvarslös, när hon lämnade sin lilla Greta i sin fars och styvmors vård. Nu har han nog glömt hennes brister och tänker ge henne en gåva. Vendla och hennes farfar har en liten hemlighet som inte styvmodern känner till.
…… jag har skrivet till Vendla Skön jag har ett nytt steketecke som jag stekade när hon var hemma jag vell att hon hämtar det katta vet inte om det. 

Som skräddare hade Magnus fått lära sig att tillverka sängtäcken, som vanligen kallades sticketäcken. Själva arbetet benämndes "sticka täcken" eftersom man stack en lång nål med kraftig tråd från sida till sida genom materialet av över- och undertyg för att fästa stoppningen. 

Själv har jag minne av lumpsamlare, som gick från gård till gård för att köpa upp ”lump”, det vill säga uttjänta kläder som man gärna ville bli av med och kunde få en liten slant för. Lumpsamlaren sålde lumpen till fabriker, där den behandlades mellan valsar. Bomullskläder blev valsull som användes som stoppning i täcken, kuddar och madrasser, medan man av ylle tillverkade bland annat filtar.

Den 23 juli skriver Magnus ett kort brev som här återges i sin helhet: 

Nyborg den 23 juli 1912
Min älskade dotterdotter jag vell nu för sista gången skriva ett par rader till dig och låtta dig veta att jag är ganska svag jag undra om du vell gå till mig inna jag slutar min vandring på denna usla jorden jag har fått en sådan farlig hosta så hon velket ögonblick som helst qvever hål i mig venta inte mäd att gå om jag skall få tala mäd dig det är en lång väg men du kan väl få vila över natten du må tro att jag plågar mig möcket mäd att skriva denna gång om du inte kommer så fort som ske kan så blir jag lessen det må du tro jag orkar inte skriva mer utan önska dig och din make och dina barn Herrans stora nåd och välsignelse Adjö mäd eder mina älskade 
Amen i Jesu namn 
Helsa den gamla att hon tänker på sin hedanfärd dett är hög tid om hon inte har jort det gud välsigne dig gamle ven 

M Skön 

Magnus bön uppfylldes. Eva och Kalle kom redan helgen därpå. Det är knappast troligt att de hunnit få brevet. Men längre än till middagstid på söndagen kan de inte stanna, de måste hem till rågen, som nu är mogen. 

Senare denna eftermiddag får Magnus ett annat kärt besök. Det är Furubys nye kyrkoherde, som hälsar på sin gamle församlingsbo. I sina brev nämner Magnus ofta sina svärdöttrar och berömmer Ida, som är både duktig och snäll. Katarina har han däremot svårt att fördra och han döljer det inte. Magnus tycker om den nye prästen, men sonhustrun Katarina delar inte hans åsikt. Nu tycker han att det är förargligt att Katarina öppet visar detta.
…… jag är lesen för katta Skön begaba vår snelle Präst hon spika upp kongörlse på lestolpa (grindstolpar) och ber dem vara välkomna till Karl Sjögrens i qvell det hadde hon jort i söndas qvell och satt namn in under så Paston fek läsa det när han reste förbi hon går aldri till kyrkan men ändå är hon Guds barn hon går någon gång när hagelbärg är här för han är nylärare. 

År 1913 går Magnus Skön in i sitt 93:e levnadsår. I början av det nya året drabbas den gamle av slaganfall, som man nu benämner stroke. Eva har troligen fått veta, men efter några dagar vill han själv meddela henne vad som hänt. Han har glömt att ett nytt år har inletts. Med stor svårighet börjar han ett brev: 
Nyborg den 14/1 1912 älskade dotter dotter Jag skall besvara det tjära brev som jag bekom härom dagen….

Sen orkar han inte mer. Han kan inte längre följa linjerna på brevpapperet. Det är svårt att tyda de spretiga bokstäverna. Även om Magnus ibland har låtit lite kritisk, när han nämnt den livlige Georg, får man uppfattningen att fostersonen har mer förtroende för den gamle än för sin fosterfar. Det blir med denne tolvårings hjälp han fortsätter:
……. jag får nu omtala att jag har haft ett slaganfall så jag kan inte skriva nu.
……. Ida och Frans och Georg låter hällsa så mycket Georg han går och läser för prästen franse han går i skogen och hugger timmer det har kommit lite snö nu.
……. tusen kära hälsningar från oss alla till eder och barnen.

Magnus vill dock visa hur slaganfallet påverkat skrivförmågan och fattar än en gång pennan:
…… kanske den sista Gud vet det adjö mina älskade barn jag vell nu blott visa eder hur jag skriver nu. 
………………………………

Den 25 mars detta år kommer ännu en flicka till världen. Gerda Nina Gunvor blir den sjunde dotterns namn och Gunvor kallas hon. 

Vera går och ”läser för prästen” denna vinter. En svår influensaepidemi har härjat och Vera har fått den kraftigare än de flesta och hon tycks inte repa sig. Hon har värk i sina leder. Man söker till sist läkare för henne och det konstateras att hon fått kronisk ledgångsreumatism. För att lindra värken ordineras hon salicylsyrepreparat, någon annan medicin mot detta finns ännu inte. Eva och Kalle är mycket oroliga för sin äldsta dotter. Men vid konfirmationen under pingst i Lenhovda kyrka kan både Vera, föräldrarna och de flesta av hennes syskon vara med. 

Det allra sista brevet

Jag har någorlunda lyckats tyda det, men dateringen är jag osäker på. 

Nyborg den 19/7 1913
Mina älskade Gud välsigne eder Jag har i dag tagit mig för att skriva några rader till eder för att låta veta huru det står till för min del så är det klent Jag får för det mästa hålla mig vid sengen Jag kan inte gå ut utan di får leda in mig Jag hoppas att min tid är snart förbi Frans och Ida di är som vanligt Georg han stodera till Prest nu han är kry men han är för fattier katta hon legger sjuk hon har legget hele sommarn i går va Tilda i Brettatorp och tvättade han 
(Johan) har både slått och refsat i dag är Georg hos Presten men jag tror inte att det blir någon Prest av honom han har gott ved att läsa men han vell inte läsa………….

(här följer 4-5 oläsliga ord)  Brevet avslutas med:
jag får väl sluta jag orkar inte setta längre Gud välsigne er M Skön 

Katarina Skön har legat sjuk hela sommaren, berättade Magnus. Lungsoten, den sjukdom som vid denna tid skördade så många liv, tog också hennes. Den 31 oktober dör Johan Sköns 47-åriga hustru. Ebba och Axel, sex och fyra år gamla, är moderlösa och Johan är åter änkeman. Det blir 12-åringen Greta, som nu tar ansvar för husmorssysslorna i Skönstorp. 

Magnus själv får uppleva ännu en vinter och sin 93:e födelsedag. Han är mycket svag och numera ständigt sängliggande. Några flera brev orkar han inte skriva. Ända till slutet vårdas han av Ida, sonhustrun, om vilken han alltid bara haft gott att säga. 

Magnus Nilsson Skön, född i Söraby som Magnus Nilsson Rök, slutar sitt jordeliv den 13 mars 1914 i en ålder av 93 år 3 månader och 12 dagar. Äntligen får han lägga sig till ro i sin ”lelle vilokammare”.

Stilla komme och välkomna vare dagens slut och lön. 
Stilla må i Gud jag somna från min sista aftonbön, 
vilken, när den här avbrytes, i en himmelsk lovsång bytes. 

Stilla ock mitt stoft må gömmas i den tysta jordens famn.
Må det rum av världen glömmas, där jag vilar utan namn. 
Rum och namn väl Herren känner, då han ropar sina vänner. 

Med dessa verser, avslutade den gamle Magnus varje kväll sin aftonbön. De är hämtade ur en psalm skriven av Johan Olov Wallin. Något omarbetad finns den med även i 1986 års utgåva av Den Svenska Psalmboken och har där fått nummer 519 verserna 4 och 5. 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

29.07 | 16:30

Hej! Så trevligt! Maj-Britt minns jag mycket väl.
Kontakta mig gärna på mail. ingvik32@gmail.com

...
29.07 | 14:45

Hej Ingrid, Väldigt intressant läsning om Kvarterbo där min mamma Maj-Britt Jarl (dotter till Elin och Arvid Adamsson) växte upp. Jag vill gärna köpa boken.

...
08.07 | 12:08

Är duu den ingrid wiksrem som forskat efter Anders Macklin?

Jag har nu en del att delge dig i ämnet -jag är i så fall din Frände
Jan-Eiik Macklin !

...
19.05 | 16:52

Hej! När du känner dig klar med städningen får du gärna komma hit och hugga i. Sådan mor sådan dotter, haha.

...
Du gillar den här sidan